Tårarna droppar mest hela tiden.
Det är ett flöde som böljar sig fram.
Jag gick omkring igår och städade i elektriska sladdar, kontakter, allsköns bröte, som Pusselbit lämnat efter sig.
Det blir väl en sväng till Elgiganten någon dag, som tar emot förbrukade elartiklar, om ingen vill ha dom.
Jag vet att sorgen måste ut och att allt har sin tid. Sorgen har tagit fatt i mig efter Pilgrimsvandringen och efter det att jag varit hos min goa väninna.
Det hjälper att skriva av sig, men jag orkar inget mer. Jag är inte ett dugg social.
Ska sticka iväg på Allsångskul till kvällen, men jag lär nog gråtskratta mig igenom kvällen.Det är liksom inget att välja på. Jag måste vidare..... vidare på min vandring. Men det är inget roligt!!!
Lyssnar gärna på Thorsten Flinck och "Jag reser mig igen", för det gör jag varje gång!
Och ge mig gärna en klapp på kinden.... och tack, du goa fina bloggväninna, för ditt långa brev! Jag läste det i morse! Precis vad jag behövde läsa........ underbara Ängel.
Kärlek behöver vi alla. Kärlek från mig till dig.
Ha en underbar dag!
Är man ledsen då ska man släppa ut det och inte hålla det inom sig, så gråt du. Det känns alltid lite bättre efteråt.
SvaraRaderaJag fällde en liten tår häromdagen när jag var hos mamma. Vi pratade om morfar, och jag saknar honom jättemycket fast det snart är 30 år sedan han gick bort.
Ha en bra dag!
Kramar Maria
Tack, Maria. Javisst, det är så sant, så. Jag saknar mina föräldrar också, det är 30 år sen ca.
RaderaMen detta, med att min halva har ryckts bort, det är förskräckligt.
Tack för trösteord, kramar!
Men Gerd så tråkigt du får gärna höra av dig när och om du vill inte för att det kanske hjälper såmycket men någon tröst kan det väl va att det finns människor som tänker goda tankar för dig!
SvaraRaderaTack, Kurt, det tröstar jättemycket att ni båda tänker på mig, ni vet ju IRL vilka vi är/var!
RaderaSkriva och prata hjälper; det är helande att sätta ord på sin sorg. Det - liksom gråt - hjälper till att rensa ut det onda och förbereda för att man ska resa sig igen. Jag brukar tänka på Fågel Fenix som reser sig ur askan - och det kan man behöva göra gång på gång ibland.
SvaraRaderaSkapande hjälper också. Om du inte orkar med regelrätt scrapbooking så sätt dig och gör ett collage. Det kan också göra att man får kontakt med och utlopp för sina känslor.
Klapp på kinden och en stor, varm, helande kram! <3
Tack Piedra, och tack för ditt värmande mail förut!
RaderaNu har jag tagit en lång värmande dusch, det renar också känslor. Tack för dina tips!
Kram!♥
Hej Gerd!
SvaraRaderaJag tycker du är ju stark som kan gå på allsång. När jag känner mig deppig orkar jag inte ta mig ut på något utan vill hellst bara vara hemma och det händer rätt ofta faktiskt, du vet ju varför jag känner mig ledsen. Jag har märkt att vänner flyr då man mår dåligt, men de riktiga vännerna stöttar..men de ytliga vill bara umgås med vänner som är uppåt hela tiden.
Kramar till dig.
Tack, Ladycobra, nej, jag är annorlunda. Om jag har något bestämt, så gör jag det. Att komma till Allsången är en annan atmosfär och att sjunga släpper ut känslor. Jag gråtskrattar nog varje gång jag är där.
RaderaNej, jag kan inte borra in mig här hemma, jag går som en osalig ande inomhus utomhus. Många är rädda för sorg, vet inte vad som ska sägas, men jag säger bara, en klapp, en kram räcker.
Det är skönt att ha bloggen att prata med när det känns tomt och ensamt. Sin sorg är man ensam med, men får man sätta ord på den känns det lite, lite lättare!
SvaraRaderaHoppas att du får en trevlig allsångskväll utan allt för många tårar!
Varm kram, Ingrid
Tack, Ingrid. Märkligt, när jag nu äntligen kikar på ett par bloggar, och är hos dig, då kommer avisering om att du kommenterat på min blogg! Våra tankar möttes!
RaderaJadu, framtiden…
Vi får ändå vara glada över att vi klarar det digitala! Läste hos dig om kvinnan och koden…
Just nu är det paus i tårflödet, jag ska gå ut. Kram.
Var snäll mot dig själv på alla vis! KLMH
SvaraRaderaTack Kaisa, jag är allt snäll mot mig, tar det i min takt.
RaderaKLM♥
Kikar in och ger dig en stor kram. Tänker på dig och sänder varma tankar. ♥ ♥ ♥
SvaraRaderaTack Rozie, det värmer ♥♥♥
RaderaSorgen hinner alltid ikapp...
SvaraRaderaJag har faktiskt undrat.. hur du har mått egentligen...
Men.. det kommer ljusare tider skall du se. Tiden måste bara ha sin gilla gång..
Styrke- och bamsekramar till dig ♥
Tack, Marit. Man rår inte över detta, det kommer som en, jag ska inte säga chock, men väldigt överraskande, en tomhet. Men "stör" mig gärna, blir bara glad.
RaderaTiden med sorgen, den tar aldrig slut, men den kan bli mer barmhärtig med tiden, fast det går upp och ner. Kram♥
Hej!
SvaraRaderaSorgen måste ha sin tid. Du måste få gråta och deppa det är nog bara så.
Försök att gå ut och gå. Jag gjorde det mycket när jag gick i väggen. Det var en sorg för mej när släkten (pappa) bar sej åt som ett svin. Promenaderna i friska luften läkte så småningom mej. Tänker på Dej!
Kramar Inger
Tack, Inger. Det är trevligt att så många följer mig och ger goda råd, uppskattas.
RaderaMen, jag vet inte om du förstått, att jag absolut inte sitter inne, jag är ute så mycket jag kan. Naturen är en underbar läkare.
Kramar!
Tänker på dig och håller med ovanstående kommentaren : Sorgen måste få ha sin tid - samtidigt som man fortsätter med sina vardagsrutiner och oavsett vad än vi sörjer över, har för slags sorg inom oss. Vi människor brukar sörja mer och djupare ju mer vi älskat, engagerat oss och berörts tror jag... Om man känner sig stark så får man försöka hålla kvar den känslan och när man känner sig nere försöka se tillbaka på känslan när man såg ljusare på saken. Varmaste kramen ♥♥♥
SvaraRaderaTack Simona. Det är sant att man sörjer mer ju djupare man älskat.
RaderaVarm kram tillbaka, fina du♥♥♥