tisdag, mars 19, 2013

Smyger in och bloggar lite...

Jag och Geddan 2007
Geddan är på äventyr och jag har lovat att hjälpa henne lite med bloggen medan hon är borta. Hon frågade lite nyfiket vad jag skulle skriva om och jag sa att jag kanske ska berätta om att vi träffast IRL flera gånger. En himla bra idé tyckte ägarinnan av bloggen. Så då gör jag väl det då  :-)

Geddan och jag (och ett gäng till förstås) började blogga på Expressen 2006 (har jag för mej). Vi var inte så många från början, så det var lätt att lära känna de andra bloggskribenterna och etablera en god vänskap och ganska snart en tät kontakt. När jag fattade att Geddan och hennes Sigge tillbringade en hel del tid på Öland var saken avgjord. Då var det självklart att vi skulle träffas!

Sommaren 2007 (tror jag) träffades vi första gången. Jag kommer inte ihåg om första gången var inne i Löttorp eller om det var när vi åkte upp och letade rätt på deras husvagn på campingen i Byxelkrok. Men jag kommer tydligt ihåg att det var en otroligt härlig "lady" som visade sej från sin allra bästa sida. Ni som träffat Geddan håller säkert med mej om att det är svårt att hitta en friskare fläkt och mer glädjespridande person. Att det finns en åldersskillnad spelar inte det minsta roll!

Jag hade förmånen att även träffa fina pusselbiten Sigge. Han var en trygg man som lixom alltid fanns där, antingen sittandes tyst brevid oss eller pysslande med sitt. Men alltid i närheten av Geddan, alltid redo att finnas där för henne. I deras närhet kunde man nästan ta på deras kärlek. Det syntes lixom utanpå dem hur mycket de tyckte om varandra. Jag kan verkligen förstå den saknad som Geddan känner och som kommer att finnas med henne en lång tid framöver.

Jag är otroligt tacksam för Expressen som fanns där för oss i början när bloggeriet var nytt. Att vi hittade varandra och vågade ta steget att träffas. Våra texter som var och är helt olika varandra, men som ändå skapat ett band mellan oss. När Expressen skulle ta bort alla bloggar var det en slump att vi återigen valde samma bloggportal. Men det finns kanske en mening med det med?

Det här med bloggar kan tyckas larvigt och simpelt. Men faktum kvarstår: det har knutits en mängd fina och viktiga kontakter under åren. Vänskap som kanske aldrig skulle ha uppstått om man inte skrivit ner sin vardag och sina tankar och visat upp för andra. Larvigt kan en del få tycka, för mej handlar det om livet och respekten för andras tankar och uttryck. Sånt kan aldrig vara larvigt.

Jag skickar en tanke till fina Gerd och hoppas du har det bra och njuter där du är  :-)

Mej hittar ni HÄR! 

11 kommentarer:


  1. Så fint du beskriver Gerd och Sigge, himmel och pannkaka så berörd jag blev...
    Jag har inte träffat Gerd men det känns som jag har gjort det och jag är säker på att vi kommer att träffas....
    Jag började också att blogga 2006 men kom av mig redan efter ett par inlägg och började för fullt 2007 tror jag och då också på Expressen.

    Kram på dig och Gerd gjorde rätt som bad dig att skriva i bloggen hennes. : )

    SvaraRadera
  2. Såååå vackert skrivet om er vänskap♥ kul att höra hur ni träffades!! :))

    Jag började blogga på Expressen 2008 och träffade då "Geddfich" ;) och sedan dess har vi hängt ihop! :)) vi har aldrig setts i verkligheten, men pratats vid på telefon♥
    Jag flyttade till Bloggplatsen där åxå några vänner från Expressentiden finns hi hi :))

    Såg på FB att Gerd mår bra :))

    Kram kram♥ /Lena





    SvaraRadera
  3. Så fint skrivet!
    Vi (Geddfish och jag) träffades via Expressen-bloggen också, det var på slutet.
    Sen träffades vi igen här i bloggarnas värld genom en gemensam vän (Eva).
    Tänk så många fina vänner man kan få genom bloggarna.
    Hoppas att Gerd har det riktigt bra och skönt där borta =)

    Till Gerd: ♥♥♥

    SvaraRadera
  4. Roligt att få läsa om hur ni två träffades och om er vänskap.
    Du skriver så fint och "nära" på något sätt om Geddan och hennes Pusselbit. De älskade varandra mycket, det kom fram i bloggen.
    Visst är det så att saknaden kommer att finnas kvar hos henne, det går inte att komma ifrån. Min förra man avled 2004 och jag känner fortfarande en enorm saknad, fast jag har en ny man. Har man älskat någon mycket och haft en mycket nära kontakt, så är det svårt att glömma, eller det går bara inte. Men livet måste gå vidare.
    Jag har inte träffat Gerd, men pratat med henne i telefon. En fin person.
    Tack Marlene och hälsa så mycket.
    Kram till er båda.

    SvaraRadera
  5. Härligt jag blev också bekannt med "Geddan" via blogg och vi har talats vid och träffats 8hittills) 1 gång medan Sigge fortfarande levde bra skrivet från ditt tangentbord

    SvaraRadera
  6. Jag har bara haft äran att "träffa" Gerd via bloggen...
    Aldrig IRL!...
    Jag började också blogga på expressen och stötta där på Gerd. Hon verkar vara en mycket fin och omtänksam lady med många bollar i luften :) Kram ♥

    SvaraRadera
  7. Åh, det är en gästbloggare på besök!
    Så trevligt och så fint du beskriver din vänskap med Gerd och hennes Sigge. Jag har ju ganska nyligen börjat följa Gerds blogg och ny fick jag en nyans till av henne.

    Inte är det väl larvigt att blogga, även om man bara har en vardagsblogg. Jag har bloggat sedan 2004 och har fått många härliga kontakter under de åren och många har jag fått träffa IRL också och det har bara varit positiva möten.

    Nu ska jag surfa vidare till din blogg!

    SvaraRadera
  8. Nämen hej..Ja tänk va länge sedan vi började på expressen. För mig var det nödvändigt att få den sociala kontakten just då. Det var så ajg lärde mig att blogga. Många fina vänner har man fått på vägen..Tack för gästspelet ;)..O Greddisen om du kollar in så lever jag och har hövvet över vattenytan ..Ha det underbart..Blessing <3

    SvaraRadera
  9. Trevligt att läsa...Och hoppas Gerd har det riktigt bra!! Kramen Lisbeth

    SvaraRadera
  10. Vill passa på att hälsa till er alla att Geddan mår väldigt bra i Thailands värme. Hon har fått massage, snyggat till frisyren och shoppats loss inne i Patong.

    SvaraRadera
  11. Tack, Marlene för din gästbloggning! Och tack för att du skrev så fint, rörande.
    Och jag gjorde flera massager, det var ju så billigt och thailändskorna var så flinka och mjuka i händerna, kunde även trycka hårt. Och JungCeylon i Patong, bara ett underbart affärscentrum, där kom en hel del med hem!

    SvaraRadera