lördag, januari 24, 2015

Till minne av - 3 år sedan ♥

God förmiddag, lördag!

Otroligt vad tiden går fort. Exakt på klockan, tre år sedan ditt sista andetag, min vän

Jag har många gånger önskat att jag hade haft en telefonlinje till himlen, så jag hade kunnat snacka med dig, min älskade man Sigge, min Pusselbit.
En sån där "heta linjen".
 I början ringde jag upp Sigges mobil, bara för att få höra rösten på hans intalade mobilsvar.
Bilden är från januari 2005.

Allt får ha sin tid. Det är sant, att sorgen blir mer barmhärtig.
Jag har nu fått många möjligheter, jag inte haft förut. Livet är fyllt med överraskningar, bara jag är öppen.

Och jag lever fortfarande ensam, men har fått många nya vänner och aktiviteter. 
Klart du vet det, Sigge ♥ 

Detta blir det sista minnesinlägget - som jag känner det nu - får släppa taget och gå vidare. 

♥ Ljus och Kärlek  ♥

54 kommentarer:

  1. Bäste fina fb och bloggvän. Mina tankar går till dig idag. Det har ingen betydelse om man alldrig träffats, man kan känna med en person lika starkt ändå.
    Allt har sin tid Gerd. Sorgen måste få ta den tid det tar. Du är beredd att gå vidare Gerd. Det är ett stort positivt steg för dig själv. Du vet ju innerst inne att du har din fina Man med dig ändå, fast på ett annat sätt.
    Jag kramar om dig och är så glad över vår fina bekantskap som vi har genom fb och bloggen.
    Jag tror......vet att vi träffar människor i livet som är menade vi ska träffa . Det kan ske på olika sätt hur vi träffas.
    Jag kramar om dig min vän och tack för ditt fina inlägg. Det var lika vackert som du och din fina Man . Han ser såååå snäll och fin ut❤


    Kraaaaaaaam❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var en låååång kommentar och kram ♥ väl den längsta hittills!
      Och - den gläder mig, ska du veta, kramkram ♥

      Radera
  2. Vad vackert Gerd. Tycker det är självklart att påminna sig själv om allt fint man varit med om. Och det betyder inte att man inte släppt taget. Hoppas du får en fin dag!
    //Bengt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för tänkvärda ord! Tack.

      Radera
  3. Jag skickar dig en stor kram idag och förstår att det känns lite tungt.....Även om sorgen blir mildare med tiden, så var det ju inte så här det var tänkt!
    Hoppas du får en fin dag ändå!
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det skulle inte bli så här. Vi skulle ju fara runt med husvagnen och allt mysigt, laga maten tillsammans...
      Tack och kram!

      Radera
  4. Så fina ord! Och säkert hör Sigge dig. Dags att gå vidare; ja, om du känner dig beredd för det och tar du de fina, ljusa, minnena med dig så blir det lite lättare att hitta nya stigar att vandra på.
    Många tankar och en stor kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att Sigge är med mig och han vill att jag ska ha det bra.
      Tack och kram!

      Radera

  5. ♥♥♥ Så vackert skrivet ♥♥♥

    ♥ Sigge vet och han önskar sin pusselbit det bästa av allt gott. ♥

    Krameluttar till dig fina du ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, jag vet, och vi vet, tack och kram, du fina ♥♥

      Radera
  6. Åh varm kram till dej! Årsdagar känns extra mycket i själen..

    SvaraRadera
  7. Känns som en ynnest för oss att vi fick träffa er tillsammans innan det hemska skedde! Bra att du lever med ljusa minnen och ett gott liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var riktigt roligt att få träffas alla fyra. Sigge gladde sig verkligen, han blev liksom involverad i bloggen, då ;)
      Jadå, tack, jag har det bra.

      Radera
  8. Det är stor skillnad på att bo ensam och att leva ensam!
    Jag har bott ensam sen dottern flyttade men aldrig levt ensam.
    Det behövs ingen telefon för att du ska "prata" med Sigge....
    Kramar i massor ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte bott ensam, sedan min ungdomstid.
      Men, det är klart, jag är inte ensam i livet, jag har mina barn och barnbarn.

      Nej, vi har väl våra samtal ändå, men det var mina känslor i början, jag hade tappat hans röst, det var väl chocken.
      Kramar ♥

      Radera
  9. Visst ändrar sorgen skepnad men saknaden och tomheten den finns kvar. Jag tycker du är väldigt duktig på att aktivera dig och göra det bästa av ditt liv trots att din älskade pusselbit inte finns vid din sida. Jag önskar att min mamma hade haft lite av din inställning...

    Kramar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jo jag är inte den människa som bara sätter mig ner. Jag agerar och det gjorde jag ganska så direkt. I februari hade jag bestämt mig för pilgrimsvandringen i Spanien. Det upptog väldigt mycket av min tid, jättebra och så bloggade jag om det!
      Kramar ♥

      Radera
  10. Så fint inlägg ♥
    Stor Varm Kram till dej Gerd.

    SvaraRadera
  11. Fint skrivet till din älskade livskamrat som alltid finns med dig på något vis ♥

    (Min dotters nyaste katt heter Sigge, se där ett till namn gemensamt)

    Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Haha, det var värst så många namn vi har gemensamt!
      Kram ♥

      Radera
  12. Mina hår på kroppen reser sig och så vackert du skriver en saknad finns livet ut men livet måste gå vidare och jag hoppas du har en fin lördag stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, fina Eva, dagen har varit bra hittills. Jag har varit ute och jag har "firat" lite här hemma.
      Kram!

      Radera
  13. Fina minnen och ett fint inlägg. Stor kram. Det är klart att han ser dig och är med dig hela tiden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja det är skönt att höra tröstens ord. Kram!

      Radera
  14. Vi har våra minnen och de får vara vår styrka!
    Varm kram till dig idag!
    /Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du Ingrid, vi har mycket gemensamt.
      Kram!

      Radera
  15. Svar
    1. Kommer du ihåg, Ama, när jag mailade dig och frågade om Caminon? Och du skojade om att du skulle lägga ut det på din blogg? Jag höll på att dö, av förskräckelse, haha!
      Tack, fina du, kram tillbaka!

      Radera
  16. Så fint du skriver och jag rörs till tårar… visst är det så att sorgen blir mera barmhärtig även om den aldrig försvinner helt.
    Och nog går tiden ofattbart fort, för två år sedan satt jag vid fars sjuksäng! Någon tårta hade vi inte, men jag sprang till sjukhuscafeterian och köpte en semla, trots att hans blodsocker var högt. Det blev hans sista födelsedag, precis som han sa.
    Stor kram till dig!
    M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har just ätit en semla idag, till Sigges ära. Och blommor har han fått. De står här och strålar.
      Det har varit en jättekonstig dag idag, så många sammanträffanden, så det riktigt känns att jag haft besök.
      Tack och kram!

      Radera
  17. Ett fint och varmt minnesinlägg om din älskade pusselbit. Personligen tycker jag att även om du går/gått vidare så är det aldrig fel med att minnas och göra fina minnesinlägg. Jag menar det ena utesluter ju verkligen inte det andra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får väl se hur jag gör vid nästa minne. Just nu tyckte jag att 3 år var en lagom tid, det tar minst det antalet år för att bli ganska hel igen.
      Tack för fina ord!

      Radera
  18. Så sorgligt att mista någon som man älskar så mycket.
    Livet är inte lätt.
    Jag blir rörd av ditt minnesinlägg.
    Jag är säker på att dom som lämnat oss är med och ser o hör vad som händer oss.
    STOR KRAM Primrose

    SvaraRadera
    Svar
    1. Godmorgon! Jag kände Sigges närvaro igår, det gjorde jag. Men saknaden är ju fysisk, det går aldrig att ersätta, jag ville haft en kram IRL.
      Tack och kram!

      Radera
  19. Hel igen? Ja, jag vet inte, minnerna finns alltid inom oss, eller hur? Jag vet att din pusselbit verkligen var en pusselbit till dig och sorgen och saknaden finns inom en och poppar upp mer eller mindre, efter det som tiden går.
    Vi ska kanske inte heller glömma, men gå vidare, så det är inte fel att ibland minnas tillbaka och skriva något som dyker upp av alla minnen.
    Jag gläder mig verkligen över att att du har ett intressant liv, med nya vänner och impulser och att du ser framåt.
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, viktigt att gå vidare, kände att denna minnesdagen igår var lättare än de föregående, på något sätt.
      Ja, nu står jag snart färdig för att dra iväg med cykeln för tjänstgöring i kyrkan, så det rullar på.
      Tack och kram!

      Radera
  20. Så fint inlägg ♥ Du och din Pusselbit fick verkligen kämpa med sjukdomen in i det sista. Du är förmodligen starkare och mer rustad idag, men inte mindre sorgsen gissar jag.
    För sorgen blir inte mindre, bara lättare att bära. Kram i natten ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du var ju "med" i kampen och följde i bloggen. Visserligen skrev jag inte ut så mycket, är lite förtegen privat, men antydde ett och annat. Du och jag hade nog mailkontakt, tror jag.
      Tack, kloka Margot, för dina ord, kram ♥ nu ska jag snart iväg... klockan hastar.

      Radera
  21. <3
    Saknaden försvinner nog aldrig och en viss sorg finns kvar men de ändrar skepnad, och vi vet ju att livet går vidare. Man får göra det bästa av sina dagar.
    Varm kram till dig min fina vän!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, fina Carita! Ja, vi har ju lite olika sorger du och jag, man kan sörja olika saker, även de som finns i livet.
      Precis, vi gör det bästa av dagarna!
      Varm kram!

      Radera
  22. Godmorgon!

    Är det så länge sedan!... blev förvånad... men tiden den går framåt, oavsett vad som händer...

    Kramarom både dej & ängla Psselbiten *hjärta* & önskar en vacker söndag *hjärta*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Lena, sååå länge sen är det! Tiden går. Jag tände ljus i kyrkan idag.
      Tack och kram *hjärta*

      Radera
  23. Så fint inlägg om din älskade make. Så skönt också att du känner att du kan gå vidare i livet. Sorgen går kanske över med tiden, men aldrig saknaden. Det är ju en sorts sorg, den också.

    Jag ska vara vikarierande kyrkvärd här i Mogata i kväll på en musikgudstjänst. Kent, som är ordinarie, är på resa tillsammans med kyrkvärdar och anställda i Söderköping Sankt Anna församling. De ska hälsa på i Katarina kyrka i Stockholm. Ska bli spännande att höra vad han har att berätta om detta. Det har ju skrivits så mycket om hur välbesökta gudstjänsterna är i den kyrkan.
    Varm kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inspirerande att jobba med kyrkan. Olika präster med olika åldrar. Gudstjänstgrupperna, där vi lär känna varann och gemenskap.
      Katarina kyrka i Stockholm, vad spännande!
      Tack och kram!

      Radera
  24. Man måste låta sorgen ta sin tid, det är olika tid för oss alla.
    Kommer ihåg just när det hade inträffat, var nog då jag var in på din blogg första gångerna.
    Många kramar från mig Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj då, kommer du ihåg det? Ja, då kände inte jag till dig så väldigt mycket.
      Tack och kram!

      Radera
  25. Så fint skrivit Gerd, jag blev riktigt rörd när jag läste om mobilsvararen. Tur att vi inte vet hur länge vi får trampa på denna plats tillsammans. Sånt vill man inte ha någon vetskap om. Kram till dig i dag, du fick mig att tänka till i senaste inlägg ☺

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack!
      Jo, jag hade nog lite chock och panik i början, hade glömt Sigges röst. Ville höra den. Numera har jag hittat nån liten videosnutt där jag lurat honom att prata. Och så kom minnet tillbaka senare.
      Jag har läst din blogg idag, tack och kram ♥

      Radera