Stenhammarkyrkan

Japp. Jag kan stava till vandring!
Gårdagens strålande väder gick inte att motstå, så jag plockade fram mina pilgrimsstavar och -skor.

Hade ett klart mål i sikte, det brukar vara så, det kommer till mig.

Men jag hann inte mer än över gatan och förbi campingen (som f.ö. var välfylld av glada Dansbandsfestivalscampare)....

...förrän det högg till i bröstet och stack som en kniv av smärta i mig.

Det händer mycket i kroppen när man motionerar och nu förstod jag att min Pusselbit hade sitt finger med i spelet.

Jag vandrade ut på cykel- och gångvägen förbi Kyrkans Gård i Lockörn, där vi brukar träna i gospelkören.

Sedan gick jag förbi två badplatser, Villabadet och Skogshyddan. 

Skogshyddan är ett populärt sommarcafé med minigolf och fin badstrand. Ja, i dess närhet finns faktiskt fler än 10 badplatser vid Vänern!

Jag gick förbi den här gamla kvarnen, den som jag sett så många gånger, men inte fotograferat förrän nu!

Ja, så var jag framme vid målet - Stenhammarkyrkan - och dit var det exakt 3,77 km.

Dit ska jag med gospelkören i eftermiddag, vi deltar i gudstjänsten där klockan 18.00 och ska vara där ett par timmar före för att träna.

Jag har aldrig varit inne i denna kyrkan tidigare.

Så hade jag vänt näsan hemåt igen och tog vägen genom Villa Giacomina och in i skogen och ner till strandpromenaden. Lågt vattenstånd i Vänern. Här syns Kinnekulle i bakgrunden.

Nu kändes allt lugnare, nu var det som om Pusselbit kommit ifatt mig och satt sig på högra axeln. Han har alltid trivts bäst i naturen, gärna i skog och mark och vid havet.

Nu kunde jag småprata med honom om nya saker jag såg.

Det är väl inte konstigt att sorgen sliter i mig ibland?

Jag var ju hans högra arm och han var min vänstra arm. Det gick ju liksom av där, bortsliten arm.

Tillbaks till Skogshyddan, fast åt strandhållet. I förgrunden skymtar blivande valborgselden. Våren sjungs in här den 30 april.

Här är jag på hemväg och på en nybyggd strandspång. Du ser min skugga och min ena stav.

Här går jag förbi Lidköpings hamnklubb.

Sneddade över campingen, där några förfriskade gubar gjorde sig roliga på min bekostnad, och frågade var jag hade skidorna, haha!

Min vandring med stavar blev totalt 9 km lång. Tack, mina pilgrimsstavar! Detta var gränsen för min rygg utan vila.

Så gick jag in och åt lite, tog sedan en ny vanlig promenad till affären, blev 2 km.

Bra jobbat, sade jag belåtet till mig själv!