torsdag, augusti 18, 2016

Martorpsfallet

God morgon, torsdag!

I tisdags gick jag den leden jag skulle gått i juni förra året.
Den morgonen jag vaknade av att en flicka var försvunnen på Kinnekulle.
Jag kände så starkt att jag inte skulle gå den då. Och min känsla var rätt.

 Nu brainstormar jag er alla med massa naturfoton!

Många leder här och dessa gick min man och jag. Vi t.o.m. fricampade med husvagnen i gläntan höger bortöver, helt ljuvligt då.

Tystnaden var total, när jag ensam började vandra på den steniga stigen.
Kändes nästan som på Caminon, där ett tag.

Ljuvligt i naturen, då det är varmt och skönt i luften. Fötterna lättar, liksom.

Plötsligt rasslade det till bakom mig. En mountinbikecyklist körde om mig!

Rönnbären står sig vackert i naturbilden.

Gillar stenmurarna. Någon har arbetat med dem och byggt upp det hela.

Här är jag nästan framme vid Martorpsfallen.

Jodå, den porlande forsen var blott en chimär.
Fåran var helt torrlagd.

Så här kan det se ut på vårkanten, då vattnet brusar. Jag har varit med om detta.
Klicka! 


Utsikt över bygden.

Det var nästan det enda levande jag mötte på min tur.

Tack för att du följde med mig på min vandring. Det blev 4,8 km /6979 steg den här gången och jag hade inga som helst besvär med ryggen.

Och idag är det charmigt grå himmel. Det gäller att vänja sig.

♥ Ljus och Kärlek ♥

28 kommentarer:

  1. Vilken fin vandring du gjort och inte bara en fysisk vandring antar jag, utan även en promenad bland minnena.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja. Det var både det ena och det andra. Många minnen sköljde över mig.
      Kram!

      Radera
  2. Väldigt vackra bilder! Förstår att det var rofyllt att promenera där.....men att du vågade gå ensam!
    Kram och trevlig torsdag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, jag går alltid ensam, annars kom jag inte ut ;) finns inget farligt där nu.
      Tack och kram!

      Radera
    2. Det är OK att gå ensam, men jag hoppas du har
      ett alarm av nåt slag, i fall du skulle falla och
      bryta fotleden, t.ex., och inte kunde ta dej fram själv.
      Det åsido - dina foton är jättefina. Gillar i synnerhet
      utsikten och kossan (hon var nog glad att se dej) :)

      Ruth i Virginia

      Radera
    3. Jag har alltid mobilen med mig, och den har GPS i sig. Visst kan man skada sig, tänker allt på det.
      Tack, Ruth ♥

      Radera
  3. Bästa Gerd, alltid samma glädje i din blogg, fina bilder och underhållande text. Tack för att jag fick *datapromenera" med dig från balkongen med kaffekoppen i hand denna förmiddag, trevligt var det!
    Värmen kvar här och idag med samma charmiga grå färg, gillar uttrycket charmigt grå, stämmer!

    Jag har varit osynlig på din blogg ett tag nu, beror inte på annat än att jag ändrat mina vardagsvanor, tyckte själv att jag ägnade alldeles för mycket tid framför datorn. Tänk så mycket annat jag hunnit med när jag tänkte om.

    Hösten närmar sig oavsett vi vill det eller inte men en fördel är det, vi "ses" säkert lite oftare pga det, tills dess fortsätt att ha det gott kära du!

    Kram från Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag har saknat dig, Elisabeth. Och man ska välja att göra det som man gillar.

      Bloggen är mitt jobb sen 10 år tillbaka, den går tämligen fort att tillverka för mig. Inkräktar inte på annat och är för mig en glädje.

      Vi syns i kommentarerna framöver då, Elisabeth!
      Ha det gott och kram!

      Radera
  4. Vilken vandringsväg du gick och fina bilder som vanligt,´men jag förstår att du inte ville gå där förra året...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det låg något mörkt över Martorp förra året.
      Men nu var det helt underbart, så skönt att få stämma av detta!
      Kram!

      Radera
  5. Så härligt att du kan vandra och njuta, nu fick jag hänga med, kul, fast jag fick inga steg tillgodo räknade ,-))
    Härlig natur och något jag oxå älskar är stenmurar! ,-)
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite kargt, men en härlig natur.
      Tack för att du följde med!
      Kram

      Radera
  6. Ser jättehärligt ut. Tack för den här fotopromenaden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varsågod, det var också så fint.

      Radera
  7. Charmigt grått. Hmmm.... men resten är ju helt underbart! Vår fantastiska natur och allemansrätten på det! Underbart! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaja, man slätar över det gråa med mysigt också ;)
      Vår svenska natur är helt outstanding!
      Kram

      Radera
  8. Tack för denna fina promenad i det sköna vädret och med vackra foton.
    Förstår mycket väl att du inte ville gå där förra året...
    Jag såg skylten till Martorpsfallen när vi var i trakterna i förrra tordagen, men då hanns ingen vandring med.
    Har varit här i trakterna förr och minns fortfarande stenarna som påminner om raukar och grottan som vågorna från inlandsisens vatten gröpt ur den mjuka kalkstenen.
    Var det inte också här i närheten som "Lasse i Berget"höll till?
    Spännande och vackra trakter är det verkligen.
    Kram från ett mulet och regnigt Stockholm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har en mycket fantastisk kunskap och lokalkännedom om väldigt många områden, Ditte. Måste vara roligt. Jag fick kontakt med Skaraborg på senare år och har hunnit älska bygden.
      Jodå, Lasses grotta finns i närheten. En otrolig sann historia/verklighet. Har varit där flera gånger, även katten Mia var med. Hon finns med i ett blogginslag för många år sedan ;)

      Kram från strykbrädan. Passar på i gråvädret.

      Radera

  9. Tack för promenaden och för kossan. :D))

    Kram ♥

    SvaraRadera
  10. Vilken vacker vandring! Helt underbart :-)

    SvaraRadera
  11. Fantastiskt fina bilder och alla med en härlig blå himmel. Det enda jag undrar är hur du lyckades ta dig dit på 4,8 km medan skylten du fotar visar att det är 11 km dit. Min absoluta favo bild är den som visar bygden. Love it!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju en sådan grann dag, så inspirerande, och så fantastiskt blått.
      Jag tror det ska stå 1,1 km på skylten. Och jag gick mer än så, så det var allt i sin ordning!

      Radera
  12. Vem visar inte många naturfoton haha. Men det är vackert tycker jag.
    Jättefina foton, och visst var Kinnekulle -händelsen murrig. Fy så otäckt. Men det är fint där.

    Söt ko där.
    Ha en fin fredag och tokstor kramelikram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, vem visar inte naturfoton, haha. Känn dig träffad, hihi, du är ju expert.
      Tack detsamma och stor kramelikramkram!

      Radera
  13. Så vackra bilder! Önskar jag hade ork till att vandra. Om jag inte missminner mig så går det en bit av någon pilgrimsled förbi inte så långt härifrån.
    Tänk vad olika vi är ändå; jag hade ju valt att gå ut och vandra om någon hade försvunnit. Det gjorde jag när en kvinna försvann från byn där jag bodde förut. Det är väl det som kan få ut mig, att hjälpa till att leta när någon försvunnit.
    Kram 💕

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag hade gärna hjälpt till att leta, var nästan på språng, men kände att jag inte ville stöta på något mörkt. Och det var det ju.
      Onda aningar.
      Kram ♥

      Radera