Vaknade pigg och nyter och började fundera på vart. Tog det fina lilla häftet om "Lidköpings pärlor", och satte mig ner och grunnade.
Nu är jag sådan rent allmänt att jag sällan bestämmer mig långt innan vart vingarna bär. Men det brukar komma till mig någon timme innan ändå.
Men detta ville sig inte alls! Varenda sida kändes full av gamla minnen, som jag inte orkade med i nuläget. Så mycket känslor, som det finns i allt som jag inte gjort för första gången efter Pusselbits bortgång!
Det finns massvis med vackra platser. Inte tu tal om det. Men.
Jag bytte taktik. Åt först en måltid, tog sedan med mig en banan och lite energivatten, tog ut cykeln och trampade iväg dit näsan pekade.
Det blev faktiskt Råda ås, fast inte den vanliga vägen, utan grusvägen - förbi PO:s källa med rent vatten. Synd, att jag inte tänkte på det innan, för då kunde jag tagit med en tomflaska och fyllt.
Allt som allt, cyklade jag drygt 1,5 mil. Flera kort finns i "Mitt Fotoalbum" KLICKA!!
Idag ska jag försöka få min lekamen ut på en vandring! Men Gud vet vart? Finns det någonstans, där inte tårarna flödar?Jag vet hur det är att sörja min pappa och min mamma, men jag visste inte hur svårt det var att sörja en äkta Pusselbit
SvaraRaderaJag förstår kära greddisen!
KärlekStyrkaInsiktsKrameLuttar
Tack ♥ och jag vet att du förstår.....
RaderaKrameLuttarFinaKaisa♥
Nej, det vet man inte förän man har upplevt det, det går inte att beskriva, saknaden och tomheten är enorm. Det lättar och känns inte hela tiden, men går aldrig över helt.
SvaraRaderaDuktig du är som cyklar så mycket och så långt, det är nyttigt.
Härlig källa med rent vatten.
Varm kram till dig.
Nej, så sant, så. Tänker mycket på dig, hur du hade det. Och kanske har.
RaderaJa, nu funderar jag på dagens etapp!
Kram, fina Wiolettan♥
Sorgen efter en äkta Pusselbit måste vara det allra svåraste. Men varför inte åka till ett ställa där tårarna flödar? De behöver komma ut. Sorgen ger sig inte. Tårar är läkande. Varm kram! ♥♥♥
SvaraRaderaJodå. Jag var ju och flödade igår med.... det svider i ögonen *ler*..... Nej, jag får kämpa med detta, jag vet, jag bara kände för att berätta hur det är. Kram♥♥♥
RaderaKlart du ska berätta hur det är! Både att gråta och att sätta ord på sina känslor är läkande. Varm tröstkram! ♥♥♥
RaderaJag kan inte ens föreställa mig...
SvaraRaderaKRAM!
Nej, och jag trodde jag skulle slippa. Men inget varar för evigt. Så leva i nuet ♥ KRAM!
RaderaKänner med dig och känner igen dina känslor!
SvaraRaderaVarm kram, Ingrid
Tack, Ingrid. En varm gemenskap. Kram.
RaderaGråt ut ! Låt tårarna komma! Tro det eller ej? Men det blir lättare då. Jag gråter när jag känner för det sorg har ingen tid,sorgen kommer hela tiden finnas där när man minst annar det slår det till.....Vissa dagar bara gråter man hela tiden! Andra går det lättare, när jag känner det är på gång går jag antingen till graven och sitter och pratar med min älskling eller så tar jag en lång lång promenad med stavarna i rask takt och skingrar mina tankar! Det hjälper! Hoppas det känns lättare nu för dig! Önskar jag hittar bättre ord men det finns inga ord för sorg bara gråt! Styrkekram fina Gerd.
SvaraRaderaTack, finaste Pam! Ja, du vet, du har gått igenom ett älskat barns bortgång. Inte lätt, näe. Ja, det gäller att finna sätt att lindra sorgen, för den kommer att finnas alltid, mer eller mindre. Tack, kramar tillbaka!
Radera