Grattis till mig och min blogg! Vi Àr 20 Är och vad fÄr man göra dÄ, som man inte fick nÀr man var 19 Är? Jo, man fÄr gÄ till Systembolaget och köpa alkoholhaltiga drycker. Mer spÀnnande Àn sÄ Àr det inte i dagens samhÀlle.
NÀr jag vÀxte upp var man myndig först vid 21 Är sedan sÀnktes det till 20 och numera Àr det 18 Är.
"Le stort och gĂ„ fort, dĂ„ syns det inte att man Ă€r ful." Ett uttryck, skapat av Lasse Ă
berg, som visar att attityden betyder mycket.
Det hÀr Àr ingen 20-Ärs krönika utan en osalig blandning av bilder... HÀr har vi tyska Margot, som gÀrna stannade till och pratade bort en stund pÄ campingen. Just hÀr vid StrömsnÀs Naturcamping (en ofta Äterkommande plats).
Varken Margot eller min Sigge lever lÀngre och nu som senast gick tyske Dieter bort. Bara jag kvar av kvartetten, som sprÀngdes.
En av de mest lÀsta inlÀggen vid starten av Blogger var denna:
Skala banan! Jag försökte kolla statistiken men den var för gammal. Tror den genererade över fyra tusen lÀsklick. Fattar inget.
PĂ„ resa i Tyskland. En av de underbart soliga dagarna i Pfalz vindistrikt.
Och vad gjorde den hÀr tanten innan hon började blogga 2006??
HÀr Àr jag pÄ utflykt i Norge. SÀkert nÄgonstans i Halden eller Fredrikstad. Nej, jag har ingen koppling till den bilen, bara ett kul foto, taget av min följeslagare. Och ja, det var vÀl 15 Är innan jag började blogga.
Vad visste jag om blogg dÄ? Absolut ingenting, men jag skrev dikter "för byrÄlÄdan" och kom med i en skrivarförening "Dalpennan", som faktiskt gav ut nÄgra hÀften och jag var med i radio VÀst vid ett tillfÀlle.
Summa summarum Àr att jag under Ärens lopp fÄtt lÀra kÀnna mÄnga av bloggprofilerna. BÄde i riktiga möten, som telefonsamtal och via privata mail. Vi har varit ett slags "familj" BloggLandia i vÄtt och torrt. Detta skulle jag inte vilja vara förutan, det ser jag som en stor ynnest.
Jag har ocksÄ som motto redan frÄn början: Carpe diem - njut sÄ lÀnge du varar!
Ljus och KĂ€rlek đ