Tilltänkt donator ♥

God morgon, tisdag!

Idag tänkte jag gå direkt på sak och berätta.
I ett inlägg tidigare i somras skrev jag något om Second Opinion. Skrev A, men ville liksom inte säga B. Varför är man (läs: jag) sådan, egentligen?
Men nu säger jag B.

Redan i april bestämde jag mig för att jag ville donera min ena njure till min dotter Sarah, när hon fått njursvikt. Fast jag hade redan tänkt tanken för tre år sedan, jag förstod att detta skulle kunna hända.

Fick min första besökstid i maj, på ett närliggande sjukhus och utredning startade, vilket tråkigt nog ledde till ett bestämt NEJ.

Det var då jag kände, att detta var fel och begärde omprövning av beslut på Borås lasarett och fick JA till detta!
Men, det var sommar och semestrar och jag fick inte komma igång med nya utredningen förrän i augusti.

Ganska snart visade det sig att vi matchade varandra, alla mina prover och utredningar visade att jag är frisk och jag har fått en ypperlig hälsokontroll på hela mig.

Så här har jag flaxat och kört till Borås hela hösten och samtidigt hälsat på min dotter.
Senaste kompletterande undersökningen gjordes i november och efter det har jag fått vänta på Sahlgrenskas transplantationscentrums godkännande.

När jag nu bestämde mig för att åka till Sarah i fredags, så ringer mobilen med hemligt nummer under färden, och det precis utanför mitt barndomshem.
Jag har fått medicinskt godkänt av Sahlgrenska!

Här var jag igår morse och tog en blodgruppering igen, innan jag körde hem.

Nu återstår en teknisk CT röntgen (datortomografi) av mina njurar och kärl. Jag väljer att se positivt och att allt ska vara precis så bra som jag önskar. Om allt är OK, blir jag godkänd för donation, fast egentligen är inget klart förrän jag ligger på operationsbordet, om man så säger.

Det är med stor kärlek som jag önskar ge min dotter ett bättre liv. Som hon nu mår, så är det inte roligt. Älskade Sarah Lillstrumpa ♥

♥ Ljus och Kärlek ♥