Idag är visst en minnesdag från kriget. Som officiellt tog slut dag 11 i månaden 11, i timmen 11 - år 1918. Nästa år blir det hundra år sedan!
Detta skrev Ruth i Virginia i en kommentar till mig igår och idag läser jag det hos Lena i Wales.
Förresten, minns ni alla brudpar 111111 kl 11.11? Magiskt datum.
Detta skrev Ruth i Virginia i en kommentar till mig igår och idag läser jag det hos Lena i Wales.
Förresten, minns ni alla brudpar 111111 kl 11.11? Magiskt datum.
Fyy, vad jag slet igår! Två cykelturer! Först lite plågeri av tandhyggan, fast jag är smärttålig, sen konstaterade min nya tandläkare Lovisa (svärdotter till min numera pensionerade Nisse, som jag haft sen 1999) att jag inte hade några hål.
Sen bort till en överfylld vårdcentral, packat som sillar, och alla skulle ta sprutan. Och sen en tur till glasapoteket och köpte röd dricka. Men innan jag tog kvällen, så jobbade jag en del.
Nya MODhistorier kommer in och ska åtgärdas (åt Gärd, hörs lång väg att de ska till mig).
Jomen, och snart ska jag få åka upp till Stockholm och MODkontoret för att hälsa på.
Känns som om stå på en glasbottenbåt. Fast bättre opp. Vi stod på en glasad balkong. Havet och stranden syns.
"Väster om Funchal, på vägen tillbaka till vårt hotell, ligger utsiktspunkten Cabo Girao, som vi på gårdagens promenad kunde urskilja i fjärran. På kustklippan är en så kallad ”sky-walk” upprättad; en transparent plattform som du kan kliva ut på och som erbjuder en helt enastående utsikt över sydkusten."
"Väster om Funchal, på vägen tillbaka till vårt hotell, ligger utsiktspunkten Cabo Girao, som vi på gårdagens promenad kunde urskilja i fjärran. På kustklippan är en så kallad ”sky-walk” upprättad; en transparent plattform som du kan kliva ut på och som erbjuder en helt enastående utsikt över sydkusten."
Jo, nog blåste det, alltid. Uppe på höjderna. Vi var som längst 1.800 m upp.
Här var vi det. 1800 m upp, fast dukningen skymmer.
Jo, här åt vi fin lunch. Den består alltid av en soppa, en varmrätt och en dessert.
Jo, här åt vi fin lunch. Den består alltid av en soppa, en varmrätt och en dessert.
Till havs, till havs... tralala...
Somliga går i hatt eller så i mössa.
Denna mössa, var jag på vippen att köpa. Typisk madeirisk och handgjord i kraftigt material. När bonden hade öronlapparna ner, så hade det varit besvärligt hemma, så han ville ha tyst. När öronlapparna var uppfyllda, var han uppfylld av nöje. Hoho!
Härifrån kom en del av madeiravinet.
Vi droppade ur lite här. Den ena var medium dry och det andra medium sweet.
2 plusgrader ute, hos mig i Lisch, ingen större hetta, ju. Har Ring så spelar vi, och Melodikrysset i öronen.
Nu önskar jag er en förkylningsfri lördag!
💚 Ljus och Kärlek 💚
Nu önskar jag er en förkylningsfri lördag!
💚 Ljus och Kärlek 💚
Härliga bilder du visar! Och en sån mössa var ju ganska praktisk ;)
SvaraRaderaKram och trevlig lördag
Tack, jo mössan var praktisk, men inte så stilig, hihi.
RaderaKram
Härliga bilder! Du skulle nog köpt mössan för här kan vindarna bli väldigt vassa ;-)
SvaraRaderaKram och god lördag!
Kom på där, att jag har varma mössor hemma, har en islandsskinnmössa t.o.m.
RaderaKram!
Jo, BBC visade några ceremonier av minnesdagen idag. Till och med Big Ben som är under reparation fick göra några klockslag.
SvaraRaderaTack återigen för alla härliga bilder från Madeira. Det är sååååå vackert där. Å ni hade ju verkligen en otrolig tur med vädret.
PS. Bra att du inte köpte mössan. Tycker den är aningen töntig och totalt färglös. Men historien bakom den är rolig:-) DS.
Vi hade tur, ja. Vi behövde inte använda medhavda varma kläder.
RaderaVisst var mössan färglös, tyckte jag med, men den var äkta. Fanns i gladare garner, men då med lite fusk i. Fusk gillas inte!
Visst var den en lite magisk bild ändå, den första.
SvaraRaderaJa, och 11-11 klockan 11.11 sker ju inte ofta.
11-11 lär också vara något magiskt, andligt som har med öppna dörrar och sinnen att göra?
Lördagskram!
Siffran 11 är alltid magisk. Ofta är klockan 11.11 när jag tittar på den på förmiddagen.
RaderaKram!
Den balkongen hade jag aldrig vågat gå ut på. Det räckte med att gå ut en meter på balkongen på 9:de våningen när vi var i Kroatien förra hösten. Fram till räcket gick jag aldrig.
SvaraRaderaJag tyckte mössan var jättefin - hade nog köpt den. Bra att du påminde om slutet på första världskriget. Det hade jag glömt.
Kram
Man är olika. Höjder har jag ingen skräck för, dock viss vattenskräck.
RaderaJapp, funderade på mössan, den var inte dyr, men har varma mössor.
Kram
Mössan känner jag igen. Har en liknande men från Bolivia och den är i ull.Indiannerna använder liknande men om det är av liknande orsaker som vad historien berättar på Maderira vet jag inte. Använder den som skidmössa och den är både varm och go.
SvaraRaderaJättefina bilder från madeira och viist är det en vacker ö.Undrar om ni fick till en slädtur uppifrån bergen och ner till stan. Fin utsikt hela vägen.
Kul med en resa till Stockholm och fint att förena nytta med nöje.
Kram och trevlig fortsatt helg.
Historien om Madeiramössan, får man nog ta med en nypa salt ;)
RaderaMan kunde åka linbana, någon slädtur såg jag aldrig till.
Ska bli intressant med Stockholm på ett annat vis.
Kram
En röd sån mössa hade jag slagit till på direkt! Fast ändå inte... Använder inte mössa så ofta nuförtiden, den trista jag har får bli kvar i ensamt majestät - den ryms under skidhjälmen och fyller sin funktion dom få gånger den behövs annars :-)
SvaraRaderaHärliga bilder - balkongen såg dock lite läskig ut... :-D
Ha en fin söndag!
Allt ska ju packas ned och hem också. Även om vi fick ha med 23 kg och 8 i handbagage så ska det fraktas och jag är inte så stark (fast mössan vägde väl inte så mycket).
RaderaJag gillar läskiga balkonger ;)
Skyltsöndagskram!