onsdag, maj 23, 2012

For som ett torrt skinn......

Gårdagen festlig och orolig.
Smarrig frukost.
Våttorkade hallen.
Rev sen i klädkammaren. Packade. Olika saker. Saker med minnen. Saker med kärlek.
Sen på med TV:n. Såg det sagolika dopet Prinsessan Estelle.
Så rörande vackra hela familjen.
Känslosamt. Grät. Mindes mina fyra barns dop.
Fick i mig lunch. Trampade iväg på cykeln.
Först ett par ärenden, sen Minneslunden. Hade stora kameran med. Konstaterar. Jag tar inte så många foton längre......
På cykelvägen dit, längs Lidan, där det grönskade och kommungubbarna röjde sly, där kom åter igen tankarna, oh hjälp, så många gånger som Sigge Pusselbit och jag cyklat där.
Begrundade Livet i den vackra lunden. Tårarna vällde fram som floder.
Varför? Finns inga svar.
Cyklade vidare.
Cyklade bort till Änghagen, till en massa affärer. Cyklade hem.
2 timmar 50 minuter och 1,34 mil.
Jag trivs hemma, men har en flackande oro.
Idag ska jag träffa "pyskologinnan".
Det blir nog tredje och sista gången.
Jag har jättesvårt att acceptera att jag är själv. Måste. Ingen annan kan åt mig. Så här kommer det nog att vara. Länge. Kanske alltid. 
Kanonväder idag. Stor sol. 14 grader, ska bli 21. 
♥...♥...♥
PS. Läste dessa rader hos en annan bloggis, vill förmedla dom:
Varje ny morgon kommer med en dold välsignelse, en välsignelse som bara gäller för den dagen och som inte går att spara eller använda på nytt.

16 kommentarer:

  1. Otroligt vackra bilder!!!
    Jag är som du, har väldigt svårt att acceptera sakernas tillstånd, när det inte är som jag vill. Det är svårt, och jag vet inte om man kan eller ska kräva det av sig själv, för känner man sig dessutom "fel" som inte kan acceptera så mår man ännu sämre.
    StorStorKram! ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag accepterar INTE och jag gråter även idag. När det är som värst spelar jag Thorsten Flinck och "Jag reser mig..."
      Ibland undrar jag hur Sigge hade tacklat det hela om det hade varit tvärtom.
      Jag lider!
      Kram! ♥♥♥

      Radera
  2. Finaste, finaste greddisen. Jag tror man lider enda tills man kan acceptera saker för vad de är. Du har inte gått lång tid med din sorg så det är helt förståeligt att du känner som du gör.

    KramarOmDigKRameLuttar ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan vara så. Förmodligen är det så. Vissa saker måste bort, för att gå vidare.
      Nej, i morgon är det 4 månader sen, inte så lång tid faktiskt.
      Torkat färdigt golvet, ska nu dra något nytt över mig och gå ut!

      KrameLuttarDuFina♥♥♥

      Radera
  3. Älskade du♥ får en klump i mitt hjärta... tårar rinner bara jag läser dina ord... förstår din saknad, din sorg... förbaskat, ursinne & VARFÖÖÖÖR!!! själv hade jag tappat fotfästet helt... därför känner jag så otroligt mycket med dej... 2 samanflätade som... som... ja som är bara en nu...
    Varmaste kramar♥ /Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har en klump jag också... minst sagt. Försöker lindra den genom att vara ute så mycket som möjligt......
      Kram♥♥♥

      Radera
  4. Vad vackert det var där i lunden!
    Kram på dig

    SvaraRadera
  5. Så fint. EN separation som varar för alltid är väl värst att bli bekväm i. Och det tar olika tid för oss människor. Känns bra att höra att inte väggarna faller över dig lika ofta nu. Dopet var så fint så. Speciellt när Vicktoria satt och vaggade estelle, så moderligt./ Bless♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är stor skillnad på en separation i livet eller i döden.
      Jag uthärdar.
      Kram♥♥♥

      Radera
  6. Goa Gerd. Jag blir rörd av dina ord. ÖNSKAR JAG KUNDE GE DIG AV MIN LYCKA.Är så tacksam att jag har min man med mig varje dag. Styrke kram♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, njut av din lycka, det borde alla göra, så länge man varar!
      Jag har haft LYCKAN, verkligen. Får leva på mina vackra minnen!
      Kram♥♥♥

      Radera
  7. Idag har jag haft prov men nu är denna kurs del slut!
    Har hört att det ska vara bra väder imorgon så det ska jag ta vara på! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut tar vi vara på det fina vädret! Det blir nog fint i övermorgon också..... Kram

      Radera
  8. Det är inte länge sedan du minste din pusselbit och sorgen tar tid. Den enkla sanningen är nog att den aldrig försvinner helt men att man lär sig leva med vissa saker. Gradvis...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, Znogge, jag glömmer bort det ibland, fast jag vet.
      Kram

      Radera