onsdag, juli 18, 2012

Nästan medialt

Gårdagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Men det gillar jag. 
Oväntade händelser och avbrott.
Och att lyda mitt hjärtas röst.
Det började med att jag lyssnade på Radio Skaraborg och sommarpratare råkade vara enhetschefen på Hospice Gabriel, som arbetade under tiden som min älskade Sigge Pusselbit var gäst där.
Det satte igång en process i mitt huvud....
Vid lunchtid cyklade jag iväg till bokade besöket hos Psykologen och vi gjorde ett bra avslut. Vi kom fram till att jag börjat en ny fas i livet. Och att jag har funnit en hel del livsgläde.
Efter det - behandlingen hos Sjukgymnasten, där jag fick akupunktur med ström - rätt så kraftigt -  sen ultraljud och massage, allt på den förbenade axeln. Jag vill bli bra snart, har inte tid med sånt tjafs!
Sen cyklade jag till Minneslunden och satt där en stund, det kändes bra. Det går mycket lättare nu, där är så rofyllt och vackert - en riktig oas. 

Efter detta kände jag plötsligt för en kik in till Hospice Gabriel, satt och småpratade med den manlige sjuksköterskan och den kvinnliga doktorn.
Drack kaffe med hembakat, 
Detta var ju Sigges och mitt hem under elva dagar i januari i år. 
Jag har bara orkat dit en kortis tidigare, just för att säga "hej", men nu känner jag att jag - som dom ville - kan kika in igen. 
Dörren är så att säga öppen. Alltid.
Go´ vänner, allt detta klarade jag av utan att gråta floder. Det fanns en tid då väggarna ramlade över mig. 
Jag har växt några andliga centimeter. 
Och ett tecken dök upp senare. 
Det är mycket med det mediala, som vi inte förstår......
Jag kom fullständigt av mig med packningen.....
...men den tar jag idag, efter det att jag varit hos frissan och finat mig. Mycket på tapeten nu! 
Förväntansfull!

18 kommentarer:

  1. Det händer många bra "positiva" händelser för dig nu ☺ å det är ju jätteroligt att läsa. Blir så glad för din skull ☺☺☺ Kram ♥♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det verkar ha flyt......
      Märkligt.
      Kram♥♥♥

      Radera
  2. Vilket flyt du har! Du har inte vuxit några centimetrar, du har för jösse namn vuxit många decimetrar, du fantastiska människa! Själv växer jag inte en millimeter en gång; jag tycks bara krympa. Kram! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din tid kommer, Piedra, det är jag säker på!
      Kram♥

      Radera
  3. HÄRLIGT att höra "Jag reser mig igen" minnena finns kvar men mera ljust än mörkt hoppas jag! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har lyssnat JÄTTEMYCKET på just "Jag reser mig igen"!
      Jo, det är mer på plussidan än minussidan nu....
      Kram!

      Radera
  4. Så glad jag är att läsa allt detta, som du har skrivit!
    Igår av en händelse fick jag tag i en 3-års gammal tidning och DÄR stod om din tilltänkta vandring! Det var inte mycket, men lite iaf.
    Hmmm... fin i håret och åker bort... = nyfiken ju =)

    Önskar dig en fin och trevlig dag!
    Kramis och lycka till på din tripp ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, det finns en hel del på nätet om pilgrimsvandringen, den är inte ny precis, många har gått den - år från år.
      Fin i huvet blev jag, fniss......
      Tack, nu har jag börjat packa lite. Tar nog den blå väskan isf rosa. Kram♥

      Radera
  5. oh så stark! Du var som klarade gå till hospicet så kort tid efter! Jag och Marcus bodde ju på Astrid Lindgren i 2½ år! jag klarar knappt än passera där!:( första tiden stor grät jag bara jag såg det! Nu går det bättre! Tror du är en stark person med en tro så stark! du har nog en liten Sigge ängel på din axel....han e inte borta han har bara bytt rum! KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja,, det vill till rätta ögonblicken när jag gör svåra saker! Det är inget som planeras, det bara kommer inifrån.
      Ja, Sigge lägger handen på min axel, och säger "Du lilla"..... Kram

      Radera
  6. Hej nu e jag här och tittar in igen..
    Allt har sin tid. Och jämmerdalen kommer vi aldrig att slippa helt. Men man gör sina erövringar och kan använda sig av sorgen när gladare tider kommer..Kanske man börjar fatta det ju äldre man blir..Kramom fina//Bless♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, detta är ju livets gång. Glädje och jämmer jämsides. Glädjetårar och sorgetårar.
      Kramom♥

      Radera
  7. Skönt att du har blivit starkare!
    Kram

    sv: Ibi ligger en bit inåt landet nordväst om Alicante. Det tar en timme och en kvart att köra dit härifrån.

    SvaraRadera
  8. När det gäller sorg får man skynda långsamt men du har kommit en bit i din process. Måste ändå kännas bra.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns bra så här långt, men jag vet. Jag vet att det går fram och tillbaka.
      Kram

      Radera
  9. Fint att du känner dig starkare!
    Jag måste dock erkänna att jag blir lite nyfiken på det där tecknet.
    KRAMAR

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Hanna! Det där tecknet, ja jag vet inte själv vad det leder till, men ett tecken var det, och sånt berättar man inte i vaggans linda. Kram!

      Radera