mÄndag, maj 27, 2013

Kinnekullevandring

Det var vilt. Det var vackert. Detta landskap.

Jag gick en vandring i min ensamhet pÄ Mors dag igÄr. Jag hade tÀnkt mig flera affÀrer öppna pÄ Helleks sÀteri, men icke.

Jag gick runt pÄ Kinnekulle. Gick ner till VÀnerns strand.

Tittade, funderade, fotograferade, fikade Det Ă€r terapi för sjĂ€len. Kanske inte alltid sĂ„ vilsamt, men dock. Satt lĂ€nge och lyssnade pĂ„ vĂ„gornas skvalp och brus. 

Solen sken, och tĂ„rarna rann. Det Ă€r inte sĂ„ ofta nuförtiden, men sĂ„ fort jag gör en sak "för första gĂ„ngen" efter min mans frĂ„nfĂ€lle, sĂ„ blir det sĂ„ kĂ€nslosamt. Detta tvingar jag mig igenom, annars kan jag inte göra en "andra gĂ„ng", dĂ„ det kĂ€nns normalt igen. Jag tror aldrig detta fenomen gĂ„r över, för sorg gĂ„r aldrig över, den bara blir lite mer barmhĂ€rtig med tiden. 

Flera bilder finns pĂ„ mitt "MinaFoton" till höger i bloggen, eller Klicka HÄR!
NÀr jag kom tillbaka, hade dock den affÀr öppnat som jag ville in till!

Jag fann det jag ville ha och det kommer jag att visa i ett annat inlÀgg!

Nu mÄndag och idag ska jag ge mina fötter en massa kÀrlek. Fotterapeuten ska fÄ ta hand om dem!

20 kommentarer:

  1. Nej, sorg gĂ„r inte över, men den blir lite barmhĂ€rtigare med tiden. Jag tĂ€nker pĂ„ den som stenar som ligger i havet och slipas med varje vĂ„g som kommer in. Stenen slutar att vara kantig och blir rundare och slĂ€tare med tiden. SĂ„ tĂ€nker jag mig sorgen. Varm kram till dig min fina vĂ€n! ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en mycket fin liknelse, det dÀr med stenen i havet! Tack!
      Kram♥♥♥

      Radera
  2. Skrev ett inlĂ€gg hĂ€r alldeles nyss men som bara försvann..Grrrrr Vi har bankholiday & solen skiner (numera en ovanlig kombination) sĂ„ jag ska ta med en tub fotkrĂ€m och sĂ€tta mig i trĂ€dgĂ„rden och smörja in fossingarna.. Alla sörjer vi ju pĂ„ olika sĂ€tt, sĂ€gs ju att tiden lĂ€ker men saknaden finns ju alltid kvar.Ha en bra dag och som Birgitta Andersson sjöng, ♪♪♫♫ man ska vara glad för sina fötter ♫♫♪♪♫♫. Soliga London kramar ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget solsken hÀr för tillfÀllet...
      Jag har fotkrÀm hemma ocksÄ, men vill nu ge mina fötter en bÀttre chans med medicinsk fotvÄrd, har inte varit dÀr sedan en mÄnad innan min pilgrimsvandring i Spanien.
      Ja, jag Ă€r glad för mina fötter, för utan dem kunde jag ju inte vandra! ♫♪♫♪ Kramar! ♥

      Radera
  3. Vilken fin bild frÄn Kinnekulle!
    Sorgen efter en kÀr nÀrstÄende den försvinner nog aldrig, blir bara mindre med tiden.
    Ibland nÀr jag gjort nÄgot speciellt eller nÀr det hÀnt nÄgot sÄ skulle jag vilja ringa min morfar, men det gÄr ju inte för han gick bort för 30 Är sedan. Men jag saknar honom sÄ mycket ibland sÄ det gör ont, och dÄ kommer tÄrarna. Han var en pappa för mig, den pappa som jag aldrig haft.
    Ha en riktigt fin och bra dag!
    Kramar Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag sörjer ju mina förÀldrar, fast det Àr 33 resp. 29 Är sedan de gick bort. Men det Àr mera en saknad av att inte ha nÄgon mamma, mest - tror jag.
      Tack, jag gör det bÀsta av dagen! Kramar!

      Radera
  4. Sorgen ligger alltid dÀr pÄ lur men den Àndrar ansikte efter ett tag. Tycker i alla fall jag. Men sorg Àr sÄ personlig sÄ det Àr nog olika med det ocksÄ...

    Skönt att fÄ fötterna vidgjorda. Det skulle jag behöva!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, nu har jag suttit och fördjupat mig i sorgens tankegÄngar, det Àr hög tid att ta itu med vardagen och "tvÀtta av ansiktet" till nÄgot nytt.
      VÀntar sÄ pÄ att klockan ska bli 15.00. Kram!

      Radera
  5. Jag kÀnner mer Àn vÀl igen dina kÀnslor. Det Àr tungt, det Àr svÄrt, men vi mÄste ta oss igenom det, för att kunna gÄ vidare. Och framför allt, vi mÄste tillÄta oss att vara glada ocksÄ och att njuta av det vackra i tillvaron,
    Varm kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hemkommen frÄn fotterapeuten, lÀser jag dina kloka rader, Ingrid! SÄ sant, sÄ sant.
      Varm kram tillbaka!

      Radera
  6. FörstÄr att det mÄste vara mÄnga kÀnslor med dÀr...

    Stor KRAM till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, sÄ Àr det ju hela tiden, den första gÄngen... Tack, och kram tillbaka!

      Radera
  7. det Àr vackert dÀromkring, bodde nÀra förut :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tess! Gjorde du? Och nu bor du sÄ lÄngt bort! Har besökt din blogg.... ;)

      Radera
  8. Vilket fint inlÀgg och sÄ fina bilder! Ett vackert stÀlle att lÄta minnena komma, Àven om det
    gör ont!
    Kram
    Melodys matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo, ett vackert stĂ€lle för tĂ„rflöde. Kram♥

      Radera
  9. Ja jag kan bara hĂ„lla med dej♥ & fortfarande sĂ„ gör dom dĂ€r "första gĂ„ngen" efter... sĂ„ ont, men jag vill göra dom för att pĂ„ nĂ„got vis komma över dem... & sorgen den finns dĂ€r alltid & sĂ„klart hoppas jag att det mildras med tiden, men det gĂ„r verkligen upp & ner för mej, sĂ„ mycket som jag kĂ€nner att jag gjorde fel & skulden gör sĂ„ ont... & alla om & alla varför som aldrig fĂ„r ett svar...

    Har precis lagt ut en Kotte/MĂ€rta filmsnutt hos mej ;)

    Kram pĂ„ dej fina Gerd♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Goa fina Lena!♥
      Jo, jag gör ju ocksÄ alla de dÀr "första gÄngen efter" för att komma över den biten. Har tÀnkt göra ytterligare en idag.
      Det mÄste vara jobbigt att kÀnna att du kanske gjorde fel (vilket jag inte tror att du gjorde!) sÄ försök slÀppa det.
      NÄgot sÄdant har inte jag alls att tÀnka pÄ, allt blev sÄ rÀtt, fast han skulle ju bli FRISK, inte dö!
      Ska se film hos dig, kram finaste ♥

      Radera

Glad mĂ„ndag 🍀

  Hej Glad mĂ„ndag i regn! Denna bilden Ă€r frĂ„n igĂ„r och vad vill jag sĂ€ga med den? Jo, att det ser ut att vara en typisk person Ă„r 2025, me...