söndag, augusti 17, 2014

Mitt barndomshem ♥

God morgon, söndag!

På hemvägen från yngsta dottern, valde jag en rutt med lite småvägar. Det är roligare än de stora vägarna, fast man kommer inte undan dem helt och hållet.

Jag åkte genom byar, som jag inte sett sedan barndomen, faktiskt.
Och så fick jag en ingivelse, att jag skulle svänga av och in till mitt barndomshem och ta ett par foton.
 Jag får då säga, att det är ingen positiv upplevelse, men det har det inte varit sedan mina föräldrar sålde huset på 1970-talet, de tyckte det var sorgligt att se.

Ett ungt par fick huset till ett mycket bra pris, men bland det första som de gjorde, det var att ta bort det vackra stora stenpartiet, som vette åt vägen till och i stället plantera martallar. Och sen flyttade hon och mannen blev ensam, och struntade väl i hela trädgården. Det ser helt förvildat ut.

Där fanns en stenmur runt tomten och med en stentrappa upp, för huset låg högt. Kallades också för Klippan, för det var byggt på hälleberget, av min pappa helt själv. Han var både duktig snickare, rörmokare och elektriker till yrket, med egen firma.

Men ingen har väl förstått att jag, hans dotter, skulle haft tummen mitt i handen. Fast jag ärvde min mammas gåvor. Så de så!
 Här syns det lite knappt från farstu- och kökssidan. Blommorna tillhör en granne. På min tid fanns ingen granne där, utan det var fridfulla kohagar.

Det regnade när jag stannade till och skulle ta korten, så de blev inget bra.

På denna tomten fanns det en massa fruktträd, bärbuskar, potatisland och en gammaldags gunga. Här trivdes jag, gungade och sjöng som en gaphals i högan sky. Gick på styltor, mamma och pappa rensade i rabatter, folk stannade till och beundrade.

Och nu är det INGENTING.
Men minnena är ALLTING.

♥ Ljus och Kärlek ♥

38 kommentarer:

  1. Va roligt att återuppleva gamla minnen, men trist att se att det inte hållits efter.

    Ha en fin söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lite söckent (tråkigt) på sätt och vis.
      Tack detsamma!

      Radera
  2. God morgon ...ja det är kanske det som inte alltid är som man trott minnena man har sen förr som besöks så blir man lite besviken men som du säger minnena finns kvar :) önskar dig en skön söndag kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, så är det. Och i minnet så var allting större och finare.
      Tack och kram!

      Radera
  3. Helt rätt Gerd, du har minnerna kvar och dom kan ingen ta ifrån dig.
    Förstår att det var en riktigt fin idyll att växa upp i, det ser ut att vara på landet.
    Roligt att få återuppleva och tänka tillbaka på fina upplevelser. Duktig din pappa var.
    Att slippa de stora motorvägarna är något som mysingen och jag också försöker att göra i möjligaste mån, det är så mycket intressantare och går i lite lugnare takt så att man hinner med att uppleva lite mer av Sveriges vackra land.
    Ha en finfin dag, med eller utan sol
    Varm kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det blir en söndag i regnets tecken, men nu lyssnar jag på P1, som du föreslog och så har jag bok att läsa, så det går ingen nöd på mig.
      Varm kram ♥

      Radera
  4. Allt har sin tid... men förstår att det känns sorgligt att se hur allt nu ser annorlunda ut, särskilt om det inte är välvårdat, som om nån liksom struntat i det ni hade en gång.

    Men det var kul att du tog den här rundan och visade bilder åt oss som följer dig.

    Kramar och ha finfin söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det verkade som om de som köpte huset bara var ute efter ett billigt boende, trist nog.
      Jag har nog visat bilder tidigare något år, men detta är pinfärska, och så har jag en del nya läsare.
      Tack och kram!

      Radera
  5. Åka på småvägar är väldigt avstressande, man hinner med att se lite också, många tänker väl bara på att man ska ta sig så snabbt fram som möjligt idag :/
    Man får ta vara på de bra minnen man har, för det är ofta blandade känslor.
    Söndagskram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, bekanta småvägar sedan förr ger så många tankar, det blev ett helt virrvarr.
      Det är många känslor med i minnena, ögat tåras lite grand.
      Söndagskram ♥

      Radera
  6. Kul med en avstickare och roligt att få se ditt barndomshem. ;-) ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, roligt att se, men inte vackert längre ♥

      Radera
  7. Huset som vi bodde i ser också annorlunda ut. Allt fint som min pappa satte är nästan borta :-( Jag tror inte jag vill se det igen...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt att se något nergånget. Men nu är det så att vägen går närapå förbi huset, så jag skymtar det ändå. En gång i tiden gick faktiskt E3 förbi precis nära huset! Så där dundrade bussar och långtradare förbi.
      Kram

      Radera
  8. Vad vemodigt att se hur saker och ting förändras till det sämre :( Man skulle vilja behålla allt som det alltid har varit, men tyvärr går det ju inte.....
    Ha en trevlig söndag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, tidens tand tar hand om det hela oavsett, om inget underhålls. Tack och kram!

      Radera
  9. Tittar in hos dig!
    Så vemodigt att minnas sin barndomshem-Det gör jag ofta och drömmer om det.
    Den tiden är förbi,trots allt.Tänk på allt fint som du hade där.
    KramInger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag plockar fram de fina minnena och blundar för allt annat.
      Tack för din visit här!
      Kram!

      Radera
  10. Tråkigt när folk låter allt förfalla sådär. Men du har ju ändå dina minnen!
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis. Man kan leva länge på minnen och goda middagar ;)

      Radera
  11. Allt ändras med åren. Jag går nästan dagligen förbi mitt barndomshem och står ofta och tänker på hur det såg ut på vår tid med stenparti, vackra rabatter, häckar och stenläggningar, ett stort fint trädgårdsland med bärbuskar, ett hönshus med en stor hönsgård och en söt lekstuga med flaggstång. Nu är allt borta och det ser bara för trist ut. Inte förfallet, men tråkigt och fantasilöst.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du nämner flaggstång, ja det hade pappa förstås fixat, fick en flagga av kungen.
      Tomtebolyckan finns i minnet.
      Kram!

      Radera
  12. Härligt,men på ett sätt inte ....
    Svar Ja,stolen är något nätt men rejälare än den ser ut hihi & Pu sitsen är så skön :)

    /Kram

    SvaraRadera
  13. Åh, det är så tråkigt att se att de glada barndomsminnena inte är lika glada längre, tur att vi har dom kvar i våra hjärtan så att vi kan plocka fram dom ibland :). Min farmor och farfar hade en jättehärlig tomt med fruktträd, bärbuskar, jordgubbar, en liten damm och härliga stenpartier, allt det är borta nu... Men i mitt minne ser allt ännu lika fint ut som förr.
    Varma söndagskramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var tydligen modernt med stenpartier då ;) De mina hade faktiskt två. En liten oas.
      Kramar tillbaka!

      Radera
  14. Kul att du visar ditt barndomshem för oss. Som åskådare framför skärmen ser man ju bara ett fint gult hus. Men du som minns det på ett helt annat sätt är besviken. Det förstår jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En gång i tiden var det gul puts, men så satte de eternitplattor (heter det så?) och de är ju gamla idag, behövde bytas ut. Och flaggstången är borta, pappas stolthet.

      Radera
  15. Det är ett annorlunda liv nu. Finns inte nog tid med att jobba
    i stenparti och blomstergård. Man och maka jobbar heltid,
    ungarna ska till och från dagis, lördagar begagnas säkerligen
    till att tvätta, göra ärenden, shoppa. När söndagen kommer
    behöver alla vila.
    Stora tomter med fruktträd, bärbuskar, jordgubbsland och hallonhäckar försvinner.

    "You can never go home" är en bok skriven av Thomas Wolfe.
    Så sant, så sant!

    Ruth i Virginia


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en bra beskrivning du ger. Märkligt att tiden försvunnit så, och ändå så finns ju tiden, den går inte att ta bort, det är prioriteringar som gäller.
      Ibland är jag väldigt benägen att säga att det var bättre förr, ibland inte.
      Kram på dig Ruth.

      Radera
  16. I dag tog vi farväl av ett par grannar som bott här bara ett par år. När de köpte huset var trädgården en prunkande oas, idag är den ett minne blott. Nu kommer det nya ägare och nog hoppas jag på att de ska återställa åtminstone lite av det som var för tre år sedan.
    Otroligt hur fort en trädgård kan förfalla och växa igen!
    Jag är i alla fall glad att förra ägarna som slet så för att lämna över en trädgård i toppskick slipper se hur det ser ut efter bara ett par år.
    Ibland är det skönt att slippa återse platser och behålla sina gamla minnesbilder.
    kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk! Det är förskräckligt, tycker jag. NÅGOT borde väl nya ägare kunna göra, åtminstone ha det hyfsat städat.
      Usch, ja. Det är tur att jag inte bor i mitt gamla samhälle Vårgårda längre, behöver inte titta på huset så värst många gånger.
      Kram

      Radera
  17. Livet går sin väg, men minnena har man kvar, jag förstår dock din känsla...

    Kramarom dej <3

    SvaraRadera
  18. Allt förändras och tider som gått kommer aldrig mer igen, men våra minnen kan ingen ta ifrån oss, de förändras inte. Kramiz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, gammalt är förgånget. Kram!

      Radera
  19. Så trist när en del av ens historia inte vårdats. Svårt att se.
    Men du har dina fina minnen med dig och de förvarar du tryggt i ditt inre och kan ta fra då andan faller på.
    Känner igen lite av känslan. Mina föräldrar hade ett sommarhus på Värmdö och när de inte orkade med alla blommor och att ha det perfekt så såldes det. Men, de nya ägarna har förvandlat tomten till en skräphög och jag blir tårögd de få gånger jag åkt förbi.
    Men minnen och foton har jag från den "finare" tiden.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, ja. Finns inget tråkigare än förfallet.
      Jag har också foton från de blomstrande ägorna kvar och i minnet sitter jag i gungan och bakom mig har jag två stora körsbärsträd.
      Kram!

      Radera