onsdag, oktober 15, 2014

Aitikgruvan i Malmberget

God morgon, onsdag!
Inte gällivarehäng, nu. Utan häng Gällivare!

Detta inlägget är mycket ägnat Maria i Kos, vars man jobbar i Aitikgruvan. De bodde då i Koskullskulle, men har flyttat in till Gällivare.
Maria kände igen den stora grävskopan, när jag bloggade om Inlandsbanan förra året. Och skrev en kommentar, som ledde till att vi fortfarande bloggar ihop.
BloggLandia har underliga vägar ibland.
Vår grupp stod tydligen placerade i skopan på hennes mans maskin!
Man känner sig ganska så liten bland dessa vidunder!
Här var vi modiga och klättrade högt upp i en maskin!
Dag 9 på vår resa besökte vi nämligen Malmberget, Gällivare och Koskullskulle. Dagen ägnades åt gruvnäringen och den stora dramatiska gropen, nedrivningen och flytten av hela samhället.

Vi åt lunch med gruvarbetarna i världens största öppenjordsgruva och fick titta på världens bamsigaste maskiner och vad man kan bygga för 6 miljarder.

Rätta mig, Peter (Marias man) om det är några felaktigheter!
Ska bli kul att få en kommentar ifrån er!
 
♥ TilliT ♥

23 kommentarer:

  1. Dessa hjullastare känner jag mycket bäl igen. Jobbade på företaget som sålde dem. Har t o m kört en kan du tänka dig:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser du, ser du, vad världen är liten!

      Radera
  2. Du gör dig fint i hjälm, hi hi... ♥

    SvaraRadera
  3. VIlken upplevelse! Och jag förstår att du kände dig liten i detta sammanhang. Vilka kolosser till maskiner!
    Och visst är "blogglandia" härligt! Tänk vilka möten som kan uppstå!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, BloggLandia är underbar. Jag har haft många möten sedan 2006, då jag började på Expressen. Och hela tiden. Dig, t.ex. Kram!

      Radera
  4. Oj, vilka jättemaskiner! Men förstår att det var ett spännande besök där :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att det var, sådant gillar jag. Kram!

      Radera
  5. Vad kul att se dina bilder från Aitik. Peter tycker också det var kul att du gör ett inlägg om hans arbetsplats. Den grävmaskinen på bilden längst ner är den han kör mest.
    I dagens tidning, NSD, stod det att Aitik ska utöka sin produktion från 36 miljoner ton till 45 miljoner ton per år. År 2013 producerade gruvan 71000 ton koppar, 53 ton silver och 1,8 ton guld. Europas största dagbrottsgruva med 672 anställda.
    Nu kommer du kanske tycka att jag är konstig......men sanningen är den att jag har aldrig varit inne i Aitik och sett dessa maskiner i verkligheten ändå har Peter jobbat där sen -79! På något sätt är man så van vid detta och blir "hemmablind" för det som turister tycker är fantastiskt att se.
    Vi har ju även LKAB gruvan som är en underjordsgruva (var ni på besök där också?) och det är den gruvan som orsakar att samhället Malmberget måste avvecklas och flyttas p.g.a malmen som bryts under samhället.
    Aitik har inget med samhällsomvandlingen att göra utan den ligger ju 2 mil utanför Gällivare.
    Kanske dina bilder lockar mer besökare till vår kommun ;)
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för utförlig kommentar!
      Ja, det var så kul att besöka Aitik, så häftigt, sådant gillar jag. Vi besökte aldrig LKAB, men såg det avvecklade Malmberget och andra orter som varit beroende av gruvdrift. Samhällen som bara försvunnit.
      Ja, jag skulle gärna besöka Gällivare igen. Jag kommer att lägga in några fler bilder från andra vyer hos dig framöver. Först får jag ta lite av det aktuella jag varit ute på.
      Och nyss kom jag hem, och så ska jag på Tabata. Så besök i bloggar får anstå lite grand.
      Kram! ♥

      Radera
    2. Hur mycket malm finns det?
      Hur länge kan man fortsätta att bearbeta gruvan?
      Hur skeppas malmen till smälterierna?

      Ruth i Virginia

      Radera
    3. Hej Ruth!
      Jag ska be Maria om hjälp att svara på detta, jag själv har ingen aning!

      Radera
    4. Hej Ruth!
      Malmen beräknas räcka till ca. år 2040 som det ser ut nu.
      Malmen anrikas=krossas o mals då kallas det slig, lastas på järnväg, körs till Rönnskärsverken i Skellefteå, där tar man fram koppar guld och silver.
      MVH
      Maria

      Radera
    5. Tack, Maria! Oj, då - det är ju inte alls långt till 2040.
      Vad händer sedan, både med gruvan och med Gällivare?

      Ruth i Virginia

      Radera
    6. Ruth!
      Vi har ju två gruvor här. LKAB underjordsgruva som bryter järnmalm.
      Den sysselsätter många, vet ej hur länge men säkert ännu längre än Aitik. Vår yngste son jobbar där som borrare. Den gruvan har funnits längre och påverkar samhället Malmberget (5km härifrån) håller på att försvinna p.g.a gruvans brytning.
      Om du googlar på Malmberget samhällsomvandling kan du läsa mer om detta.
      Gällivare kommer inte försvinna utan förtätas för att skolor, idrottsanläggningar och en massa hus måste byggas eftersom de måste rivas i Malmberget.
      Gruvjobb kommer nog alltid finnas här tror jag.
      Aitikgruvan läggs väl ner när malmen är slut där. Men mycket kan hända innan 2040, nya malmkroppar kan ju hittas och prognosen ändras.
      Ha det bra, kul att du är intresserad. (Du har ju kikat in på min blogg några gånger och lämnat kommentarer tidigare)
      Hälsningar
      Maria

      Radera
  6. Kan förstå att det var en upplevelse och ett minne för livet att besöka gruvan i Malmberget :) Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, och så roligt att återuppleva. Det är faktiskt inte så länge sedan heller, 4 juli förra året startade resan hemifrån mig.
      Kram ♥

      Radera
  7. Gigantiska bjässar, det där!
    Kram ♥ ♥ ♥

    SvaraRadera
  8. Ojojoj vilka stora maskiner! Jag skulle nog inte våga klättra upp i den som ni gjorde, jag har väldig respekt för maskiner och känner mej väldigt liten när jag möter ett stort ovanligt fordon. Vi har en gammal traktor för snöröjning, det tog lång tid för min man att övertala mej att åka med i den. Måste ha varit riktigt intressant att se arbetet i gruvan.
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är väl lite vågad, kanske. Fast det tycker inte jag. ;)
      Tack för kommentar, välkommen till min blogg, Fias mammis!
      Kram!

      Radera
  9. När jag besökte gruvan i Kiruna för drygt 65 år sen kom jag inte ihåg att jag såg sådana jättevidunder till maskiner ovan jord. Men jag har aldrig i mitt liv frusit så mycket som den gången - det har jag ett mycket starkt minne av. Jag tror att det var över 30 grader kallt. Min farbror var stadsingenjör i Kiruna och han hade väl något uppdrag där som vi fick följa med på. Det var på nyåret och det blåste dessutom. Stackars människor som var tvungna att arbeta utomhus i det klimatet tänker jag nu.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är förvisso kallare i både Gällivare och Kiruna.
      Jag, som älskar sol och värme, vill helst dra mig söderut, men - det är underbart tjusigt och stark natur uppåt landet!
      Kram!

      Radera