onsdag, november 16, 2016

Min historia/donator

God morgon, onsdag!

Idag vill jag presentera "Min historia" om hur jag blev levande donator. Vägen dit var stenig och krokig. En del bloggar under utredningens gång, men jag ville inte ens andas om detta känsliga.
Bloggade väl om en del undersökningar rent allmänt och om en Second Opinion, men vet inte hur bloggläsarna uppfattade det hela.

Jag skrev Min historia nu i somras. Den presenterades på MODs Facebooksida den 16 oktober under Donationsveckan, så otroooligt många har läst den. Och nu kan även du bloggläsare, få ta del av allt runt ikring, om du vill.

 MOD - merorgandonationoch här har du min /story/gerd/
Även här på Levande donation finns jag med bland ett flertal andras historier. Bara klicka, läsa dem och begrunda. Ta ställning.

Tre på G och en fjärde kommer så sakteliga. Just dessa har jag haft i tre år och de blommar om och om igen. Det är liv.

Idag ska jag besöka sjukgymnasten och se vad hon tycker om min rygg. Sedan, vid tillfälle, ska jag ta influensasprutan.

♥ Ljus och Kärlek ♥

37 kommentarer:

  1. Otroligt fint gjort av dig.Du är fantastisk! Bra av dig att du använder din plattform (blogg) till att berätta om din donation till din dotter. Det påverkar och inspirera till sådant som många kanske inte tänkt/tänker på annars. För att man vet för lite om Mod/donation och dylikt.
    Kram ♥

    SvaraRadera
  2. Så fantastisk! Underbart!! Jag delade den på G+ så det sprider sig lite också. Tårarna rann då jag såg bilden av er - så underbart också att få dela rum! Stjärna är du mor och dottern glimmar också! Kom på att jag sökte din blogg då jag läste hos någon annan om din och dottern situation.
    Bloggvännen önskas en fin dag!
    <3
    Stor största kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra att du delade på G+.
      Tack och kram ♥

      Radera
  3. Oj, så rörd jag blev när jag läste din historia! Det är verkligen underbart när det till slut stämmer och att man kan göra så mycket för sina barn!
    Jag tog ställning för många år sedan. Om det finns något användbart i min kropp när det är dags, skulle det vara fantastiskt att kunna ge liv - igen! varmaste kramen!

    SvaraRadera
  4. Det är så fint Gerd man blir rörd, att kunna ge en sådan sak till sitt barn o att allt blev bra för er båda stor kram <3

    SvaraRadera

  5. Skall självklart läsa din historia, så osjälviskt och fint gjort! ♥

    KL ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för väldigt fin och rörande läsning. Och ens barn är i mitt tycke det viktigaste en har och jag hade heller inte tvekat att donera till någon av döttrarna om jag hade passerat nålsögat förstås. Men jag hade helle rinte gett mig vid ett första nej.
      Jag har för länge sedan också bestämt mig att det som kan användas i min kropp ska komma andra till godo.
      Viktigt att budskapet om donation sprids och inom olika medier. Tack för att du är en så bra anbassadör för MOD och Levande donation.
      Stor kram fina Gerd.

      Radera
    2. Comsi comsa: tack och KL ♥

      Ditte: Tack och kram ♥

      Radera
  6. Fantastiskt gjort! Jag hade absolut gjort samma sak om det gällde Max!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Det är en fantastisk historia! Så mycket kärlek.

    SvaraRadera
  8. Har läst din fina berättelse. Bilden på dig och Sarah är fantastisk - ni strålar ju av lycka båda två. Har precis som Ditte också ett donationskort. Om någon efter min död vill använda mina organ för att rädda liv eller för forskning så har jag åtminstone gjort någon nytta i eller rättare sagt efter mitt liv.

    Du har verkligen gröna fingrar med dina orkidéer. De är fantastiska - ungefär som vår novemberkaktus;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och kram ♥

      Är stolt över mina orkidéer men mina kaktusar är olydiga, de kommer försent ;)

      Radera
  9. Jag har ju varit med dig länge och läst om hur du bestämde dig och hur det hela gick till sen. Du är en fantastisk modig och fin människa och framför allt mamma!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
  10. Alltså... Även fast jag "vet" din historia och hur modiga både du och din dotter har varit genom allt detta, så reser sig håren på armarna när jag läste detta nu. Och du - tårarna rinner på kinderna också. Glädjetårar! Så fint!

    Jag anmälde mig för många år sen till donationsregistret i Sverige. Vet inte alls hur detta fungerar i Spanien nu? Måste ta reda på hur det funkar. Om det nu finns nåt dom vill ha - en hel del har dom plockat ut allaredan till ingen nytta alls ;-)

    KRAM till både dig och Sarah!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det räcker faktiskt med att man uttalar sin önskan högt, så de anhöriga vet.

      Tack och kram ♥

      Radera
  11. Underbar och kärleksfull historia. Så fint och viktigt att du och andra delar er upplevelse och sprider värme, hopp och kunskap.

    Varm kram

    SvaraRadera
  12. Nästan lite konstigt sammanträffande. Läste av en slump din historia på MOS´s hemsida precis nyss, för bara några minuter sen och tänkte, det var länge sen jag besökte Gerd. Och nu när jag kikar in här hos dig så har du precis lagt i en länk, ja, igår, till din fantastiska historia. Berörd och beundran var känslor jag fick när jag läste om dig och din fina dotter Sarah. Plus minnen från när min man var på väntelista för en ny lever år 2008. Känner så väl igen oron, väntan, den så långa väntan. Det tog ett år, de sista månaderna satt han i rullstol, mager, dödssjuk och utan någon livslust kvar alls. Min man som alltid varit så positiv höll på att dö framför mina ögon och väntelistan var lång. Tror mig veta vad du gick igenom och tror mig förstå varför du utan tvekan ställde upp som donator. Det slutade lyckligt för er liksom för oss och vi blev en erfarenhet rikare om livets skörhet och vikten av att Donera mera. Tack för att du delar med dig Gerd. Kram // Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anita, här blir jag verkligen rörd, för detta känner jag ju igen med tösabiten som 11-åring, så sjuk, mager och skrämd, när levern blev så illa. Det är klart att livslusten försvinner. Jag märkte, min Sarah slutade sjunga.
      Hjärtligt tack för att du berättar er historia, du vet hur vi hade det. En erfarenhet som man inte egentligen ville vara med om, men i slutändan såå tacksam!
      Kram ♥

      Radera
  13. Det är otroligt rörande att läsa om allt ni varit med om. Sååå mycket kärlek det finns mellan er. Såååå mycket styrka och hopp.
    En stor kram till er båda.

    KRAAAAAAAAAAM!!!

    SvaraRadera
  14. Det är en sån fantastiskt fin historia! Jag kan förstå att det var jobbigt att berätta om det under tiden, men nu när det gått så bra måste det ju vara fantastiskt skönt. Fint att du kunde göra detta för henne och skönt att ni båda mår så bra idag! Även fantastiskt att vi kan göra sånt här i sjukvården idag måste man ju säga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiska sjukvård!
      Tack och kram ♥

      Radera
  15. En insats för livet och vilken gåva!

    Kram <3

    SvaraRadera
  16. Jag har beundrat det du gjort, och kommer alltid att göra det.
    Du väcker tankar hos så många, du sår frön.
    Det är viktigt.
    Var och en tar sedan sin ställning. Någon fattar snabba beslut, andra behöver fundera lite mer.
    Men fortsätt sprida budskapet.
    Sen onsdagskram!

    SvaraRadera
  17. Vid tillfälle ska jag läsa, vet ju så väl vad det handlar om då jag jobbat inom dialysvärlden. Du är fantastisk!!!! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Erinrar mig nu att jag läst att du jobbat inom dialysvärlden.

      Radera
  18. Fantastiskt ❤️ ...
    /Kram finaste!

    SvaraRadera