Lille älskade Diego 🐕

Idag tar dottern Sarah över bloggen och beskriver vad som hände i måndags och varför Diegos MårrMårr har haft tänkarluvan på sig hela veckan!

Vi hade varit ute på en promenad och Diego var helt som vanligt. Jag hade gjort iordning middag till mig och satt mig för att äta när Diego helt plötsligt började skaka helt okontrollerat! Han skakade i några minuter och började sen vingla, ramlade ihop när han försökte resa sig upp och började sen kräkas. Ögonen började fladdra åt sidorna (tänk dig en tennismatch där ögonen följer bollen hela tiden, fast otroligt fort nu) och huvudet föll åt sidan. Kräkningarna fortsatte och under den halvtimman det tog in till Veterinären så hade han spytt ner hela bilen. Han fortsatte kräkas hos Veterinären och allmäntillståndet var dåligt.

Veterinären trodde en Stroke, vilket jag oxå hade varit rädd för. Hon sa även att det kan vara ett tillstånd som heter Old Dog Vestibular syndrome, vilket liknar stroke väldigt mycket. Hon sa att vi hade två val.
1) Ge insomningspruta och avsluta lidande eller
2) Han får en medicin som lindrar symptomen och ge det en chans.
Jag valde att ge det över natten eftersom Husse var på väg hem och jag ville att vi eventuellt skulle kunna ta farväl tillsammans. Dessutom svarande han på illamåendemedicinen direkt.

Så vi åkte hem, sov alla tre i sängen och höll om honom och på morgonen vaknade vi av blöta pussar från honom. Hans tillstånd var lite lite bättre, då svansen åkte upp stundvis och han visade glädje över att se oss. Så vi avvaktade under dagen. På morgonen dag två kunde han äntligen få en liten promenad och göra sina behov hyfsat obehindrat. Idag har vi varit hos veterinären igen som gett honom klart och stort Godkännande.

Telefonkontakt på måndag igen eftersom han ff har lite besvär av att han är sned i nacken och inte har full balans.

Men vi är så oerhört glada att han överlevde och valde att stanna kvar och kämpa// Sarah