tisdag, februari 28, 2012

Sorgens fyra faser

Chockfasen
Reaktionsfasen
Reparations/Bearbetningsfasen
Nyorienteringsfasen

Jag vet inte riktigt själv var jag befinner mig, eftersom förlusten av min älskade var väntad, fast han rycktes bort ifrån mig för fort.....
Men HÄR finns mycket att läsa.
Och det är ju inte så att "tiden läker alla sår". Man måste få prata och gråta, det är helt normalt.
Och att inte jag har lust att göra dom roliga sakerna själv, som vi gjorde tillsammans, det är också helt normalt.
Jag ska nog inte skynda på mig.
Men TOMHETEN är märkbar.
Livet är som en påse, sa Hasse Alfredsson en gång i tiden, det blir tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Som karameller. Livet kan vara som en karamell, man suger och suger tills man fått i sig det gottaste.

Tack, alla nära och kära, alla bloggisar, alla som vill stötta, peppa! Det värmer jättemycket!
Själen måste hinna ikapp kroppen. Och lyssna inåt.

25 kommentarer:

  1. Du är så klok som sätter ord på dina tankar och låter saker komma ut! Stor STYRKEKRAM!

    SvaraRadera
  2. Jag tror det är väldigt individuellt men jag tror också att sorgen kan inte forceras. Den måste få ha sin tid och gång...

    Kram

    SvaraRadera
  3. Det är inte alltid så självklart var i sorgens fyra faser man befinner sig. Det kommer inte nödvändigtvis alltid i den ordningen som de står, och ofta kan man pendla fram och tillbaka mellan olika faser - t o m under samma dag.
    Gråt och prat och att låta själen få sin tid är absolut livsnödvändigt. Och en till viktig ingrediens är tid. Att sörja tar väldigt lång tid, och det går inte att skynda på processen, så därför tror jag inte heller att du behöver ha så bråttom med att ensam göra det du och Sigge gjorde tillsammans förut. Risken att är din kraft tar slut om du gör det i för snabb takt. Du vet ju nu att du kan när du måste, så var rädd om dig nu!
    Stora, varma kramar! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har upplevt att jag hoppat mellan faserna... Chockfasen är nog den enda som man tar itu med direkt. (tror jag)....

      Vi ses sen KrameLuttarMedVärmeOchEmpatiFörDigGoaGreddis

      Radera
    2. Det blev lite konstigt i kommentarsfältet...
      Men jag svarar Piedra här:

      Ja, det spelar väl ingen roll egentligen i vilken fas jag befinner mig... jag vet ju hur jag mår. Det är väl bara att jag söker ett svar på min TOMHET, äsch. Det är som det är.
      Du har beskrivit det väldigt fint, Piedra.
      Jag ska nog inte ha så bråttom. Kanske.
      Kramar! ♥

      Så Kaisa:
      Så gott att du kommer hem, vi hörs senare absolut.
      KrameLuttarFinaKaisaDuVetKärlekVärme♥♥♥

      Radera
  4. Du är klok som sätter ord på dina tankar.

    Stora, varma kramar! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Ulla. Känns bättre då. Kram ♥

      Radera
  5. Tack för dina fina kommentarer hos mig!
    Tomheten och sorgen har inte haft tid att få bearbetas förrän nu. Du har haft fullt upp med att ordna med minnesceremoni, papper som ska skickas och skrivas plus hjälpmedel som ska återlämnas. Allt detta har hållit hjärnan distraherad och fokuserad på alla måsten.

    Nu finns tomrum i tiden och då kommer allt störtande över dig. Det går inte längre att "lura" kropp och hjärta. Tomheten är som ett hål och jag förstår att det är jättejobbigt att göra utflykter numera. För det var ERT liv och du påminns ständigt. Gråt Gerd fast det är tungt, men för varje sorgeattack kommer det att bli lite, lite bättre.
    Sänder en tröste-kram till dig du rara!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, precis så är det.....
      och det vet jag egentligen. Fast vill inte förstå ibland.
      Jag har ju ingen att diskutera med, vardagstissla/tassla, nä - själv får ge svaren.
      Tack och kram!

      Radera
  6. Hejhej..Tck för titten hos mig:)..Ni har varit så rationella och kloka med era förehanvanden.Men förberedelser mm.. Nu är det dags att vara lite orationell och vilsen, och det är helt enkelt något som man inte behöver be om ursäkt för.
    Kramom pingpong..Bless<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där satte du fingret på Sanningen. Pusselbit lärde mig att vara planerande och rationell!
      Nämen, JAG kan väl inte vara orationell och vilsen? Jo, fast...
      Kramom-pingpong tbx ♥

      Radera
  7. Dom där faserna stämmer bra dom. Sorgen får ta den tid den tar, så är det bara...
    Nu har våra barnbarn åkt hem, så nu är det så tyst och stilla här hemma igen. Kul är det iaf. med barnen.

    Värmekramartilldig ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis när jag skriver till dig, så kommer Glassbilen tutande in på gården här. Vem 17 köper glass en märk tisdagkväll kl 20.02?
      Barnen, ja.... det är livet. Och husdjuren.
      Värme tages tacksamt emot. Kram♥♥♥

      Radera
  8. Sv:Kul att du kikade in på min blogg. Ja,ibland kan man undra vad föräldrarna gör när dom inte kollar sina barn.

    Tomhet är hemskt efter någon som man haft nära. Men den lättar med tiden. Sorg får ta den tid det tar.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Tittar in å skriver godnatt och kramar om samtidigt.... Kram!

    P.S "tina upp finns att köpa på nätet http://www.stadahemma.nu/tinaupp-p-350-c-153.aspx
    Där jag bor på affären Coop Forum /Coop Bygg finns "tina upp"
    Jag vet inte om det finns i andra Coop Forum affärer. Det vore konstigt om det inte fanns andra liknande Avfrostningspåsar i alla fall att köpa om det inte finns just "tina upp"... D.S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Simona! Jag ska kolla i affärerna här, om det kan finnas, har aldrig hört talas om det tidigare.

      Vi har inget COOP alls här i stan, men det ska nog byggas ett. Här är en typisk ICA och Willys-stad.

      Nattakramar! ♥

      Radera
  10. Har läst ditt tidigare inlägg åxå, och.... hittar inte orden riktigt, för det du varit med om är som tortyr... leva vidare utan sin älskade... övermäktigt...
    Ändå går livet vidare på något vis... dagar kommer och dagar går, solen går upp och ner, blommorna behöver vatten och maten måste göras, livet är bra märkligt...
    Förstår att det var jobbigt att hälsa på Kabelina...
    Fin sida att få hjälp över, och sorgen har nog inga givna ramar, vi är alla individer och känslor kan vara på så många olika sätt, och inga sätt att sörja på är fel.
    Varmaste kramen♥ /Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tortyr - det var ett bra ord, på det jag känner.
      Det är bara att hoppas att jag kan se ljusare på saker och ting framgent. Jag känner stor Tacksamhet över dom åren som gick, dom blev hela 15.
      Men jag känner mig berövad av dom nästkommande åren, vi skulle ju ha det så fint som pensionärer, det var vår Dröm och Lycka. Nyss var jag Fru Nygift.....
      Kramkram ♥

      Radera
  11. Idag försöker jag också lyssna innåt och hitta svar.

    SvaraRadera
  12. Tur att tiden inte stannar när det är som värst, och tiden läker inte alla sår men man lär sig att hantera dem och sen omvandlas såren till minnen då blir det lite lättare så och för dig.En lantbrukare sa till mig när han miste sin fru , hur skall jag klara detta nu är det ett år sen och han har klarat sig hitintills ber för dig när jag nu vet om din sittuation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Osså!
      Det är klart att jag klarar mig. Det gör jag. Jag har gått i livets hårda skola, - fått en massa kärlek och kunskap.
      Men det är terror att slitas loss från sin Pusselbit, där vi gjorde allting TILLSAMMANS, min själs älskade och jag.
      Sorgen går aldrig över, men den kan lindras med tiden.
      Tack för att du skrev här.

      Radera