Sagan om ringen

Min älskade Pusselbit lovade mig en ring som födelsedagspresent förra året i december.

Han brukade ge mig en ny ring vart femte "jämnt" år.

Vi var först till en Guld o SilverButik i Lidköping, men där fanns inget som lockade.

Gick sedan till en annan Guldsmed med egen verkstad, och där hade han den ring jag sökte.
Det var en guldring med en stor grön smaragd (vår husvagn hette Kabe Smaragd).

Så ringer juveleraren och beklagar, att stenen sprack, då han skulle göra om den till mitt finger.

Sprack? Ack, ack.....

Där fick vi åka till Kanarieöarna utan ringen. Och när vi väl var hemma, så skulle vi leta i någon stad utanför Lidköping, sa min älskade. Vi ska hitta ringen till dig, sa han.
Men så blev han sjuk och inlagd.

Då sa han, ringen finns i cybern, den blir bara vackrare och vackrare!
Jag ville inte lyssna, för det kändes så konstigt.

Alldeles nyligen, innan pilgrimsvandringen, lade någon ett Tarotkort åt mig. I det kortet fanns en grön smaragd med. 

Nu hade beslutet mognat. Jag tog mig till den första affären här i Lidköping, och där låg den! Där fanns ringen med två små gröna smaragder och två små briljanter! Dom tog mått på mitt finger och rättade till ringen, allt gick bra och i tisdags köpte jag ut ringen!

Den är från Pusselbit, han ville att jag skulle ha den, som ett minne från honom. Och här hemma hade han lagt undan en summa pengar som räckte precis till ringen.

Det här är väldigt personligt, men jag vill dela det. Är det inte märkligt? Tala om Kärlek....

Och du får lite kvällsandakt i Eulalia kyrka om du klickar HÄR!