Förr i tiden klädde man sig i svart första året.
Det så kallade Sorgeåret.
Då visste alla att man hade sorg och kunde gråta fritt.
Nu drar jag mig för att gå in i en affär med rödgråtna ögon. Jag gör det, men som sagt, med känslan att folk kan undra.
Jag vet, det satt en kvinna M i en mataffärs kassa, som alltid såg så ledsen ut. Hon var fåordig, men snabb och flink i fingrarna, så man kom fort igenom kassan, och det ville man ju.
Men vi pratade många gånger om varför denna M alltid såg så deppig ut. Vi gav henne gärna beröm för att hon var snabb och duktig, och då lyste hon upp.
Ja, ,jag lyste upp igår också. På sångens vingar.
Det är förunderligt. En annan gemenskap, en annan lokal, tio duktiga spelmän med fart och fläkt och så vi alla som sjunger. Jag tror att sång och dans är något för min själ. Det är också skapande.
Nästa gång är det genrep, fika och besök av Medborgarskolan. Sedan kommer vi att uppträda i Särnmarkshuset här i staden den 2 december och den 5 december är det Avslut för denna terminen.
Ur den har mina barn och jag sjungit MYCKET tillsammans!
Eller hur, mina barn?
Och boken "Små sångare" från Söndagsskolan, jag har dom alla här hemma......
Idag lyser solen - inte med sin frånvaro - utan på riktigt. 8 plusgrader, rena våren!
Så annorlunda mot att cykla iväg på onsdagkvällarna i ösregn.... så har det varit hela tiden.
Ha det gott, mina vänner, tack för att ni besöker mig och tack för värme och kommentarer. Ett är säkert, ut i friska luften ska jag!
Kärlek.
Här njuter vi av solen och den lilla värmen som solen ger. Kanske åker joggingskorna fram i helgen...
SvaraRaderaJa, visst är det fantastiskt!
RaderaDet är väl skönt att dom där svarta kläderna (och sorgflor) har försvunnit.
SvaraRaderaDen där sångboken har jag någonstans i mina gömmor ff.
Här skiner också solen! Härligt!
Önskar dig en skön dag!
Kramis ♥
Tack, Marit. Det har varit en hyfsad dag. Jag har varit ute två gånger. Kram♥
RaderaJa tänk så det har ändrat sig det där med klädkoden efter ett dödsfall. Jag minns när min svärfar gick bort 1967 då gick jag med hatt med sorgflor ändå till efter begravningen. Sen tog jag bort sorgfloret, men den gråa kappan och den svarta hatten hängde med hela vintern.
SvaraRaderaJag känner att man kanske skulle ha ett lite sorgband, en liten rosett av något slag på jackan eller kappan, så att folk förstår varför man är lite ledsen ibland??
Annars är det jätteskönt att man kan klä sig normalt utan att tänka på vad som är passande och inte.
Varm kram, Ingrid
Tack, Ingrid. Dina reflektioner köper jag. Jag har aldrig varit för svartklädsel, men en kod, som en rosett eller något (finns ju Cancerband, exempelvis) skulle kanske sitta bra. Jag kunde tänka mig en färgglad klädsel med en svart rosett, då har jag signalerat.
RaderaVarm kram!
Hej kära du♥..Jag skulle inte ha något emot att man bar sorgband igen. Då skulle man signalera till andra om lite space och förståelse. Vi har så många andra symboler som skall visa att vi stödjer det ena o det andra. Men i sorg behöver man en ödmjukhet från människor. Och kanske man inte hade behövt tänka på rödgråtna ögon när man gick till affären..Tröstekram till dig. Och Guds frid till tomheten i själen..Kram/Bless
SvaraRaderaTack Bless. Ja, där tar du upp det här med olika symboler, där man stöder det ena och det andra, helt riktigt, man skulle ha en svart rosett, för att visa att man vill ha ödmjukhet och förståelse. Bra!
RaderaTar emot tröstekramar och frid, kram♥
Ja, nog känner jag igen sångboken allt. Hade den som barn.
SvaraRaderaInte för att jag tycker om svart, men som Bless skriver så finns det ju en viss vits med att genom klädseln signalera vad det är frågan om. Det är som hon skriver att man i sorg behöver få känna ödmjukhet från andra människor, ödmjukhet inför ens sorg. Jag är så van att gå rödgråten till affären så jag tänker inte ens på det; jag som aldrig kan hålla gråten tillbaka.
Sång och dans är båda suveränt bra för måendet. Absolut! Man känner i sitt hjärta vad som är den bästa medicinen för en själv. Och då är det bara att unna sig den av hjärtans lust. Jag ska se nästa termin om jag kan hitta en kör som har tider som passar. Annars får det bli att jag sjunger psalmer i kyrkan på gudstjänserna. Nu när jag äntligen har gjort mig av med min sångfobi så är det jätteroligt att sjunga psalmer.
Tack för dina fina ord inne hos mig - de värmde!
Varm kram till min fina bloggvän! <3
Tack Piedra. Läser och begrundar. Som sagt, rödgråten kan tyda på så mycket, ingen vet.
RaderaSång och dans är härligt! Det är skapande. Och allt man skapar ger glädje!
Ja, du, man ska slösa på fina och vackra ord, mera mera! Kram fina bloggvän du med♥