måndag, januari 14, 2013

Min gamla arbetsplats

Jag var ju ute och gick i ett par timmar igår.
Gick och gick, bara för motionens skull, för vinden var iskall....

På hemvägen gick jag på den tämligen nygjorda paradgatan, Stenportsgatan, som leder fram till Magnus Gabriel de la Gardies jaktslott på det enorma Torget, fast jag gick åt andra hållet, då.

Så här fint var det inte när jag jobbade. För jag har faktiskt jobbat inom dessa väggar, Försäkringskassans Telefonkundtjänst, där till höger, från 1999 till 2007. 

Sedan har - från börjat EPA, sedan Åhléns - huset stått tomt, tills man påbörjade en stor renovering i höstas och byggde ut en inglasad front. Detta ska bli det nya Biblioteket, som ska öppna i slutet av denna månaden.

Och det är rent och snyggt på gatan numera. Inte alls som den här rapporten - men det är klart, det finns omgivningar runt omkring, trist att inte nedskräparna bötfälls, för då mister lagen sin mening.

I kväll börjar sångövning på gospel. Det är skönt när det händer lite. 


Så länge man har familjen, barnen, sin partner, så snurrar livet på självt nästan, så jag tror inte alla fattar, hur tafatt man blir, när den ene ryckts bort, när man kommit upp i åren. 

Jag kan ibland känna mig ledsen och att jag bara vill gå och lägga mig när klockan är 20. 
Och igår, för ett år sedan kom min man in på Hospice för att vara gäst där i elva dagar. Jag har sovit så dåligt i natt, tror änglarna har väckt mig varje timme.

Kärlek till alla mina goa bloggisar.

33 kommentarer:

  1. Vissa händelser ställer onekligen allting på sin spets. Känner igen den från min pappas sjukdom och på tok för tidiga död. Hur det påverkade oss alla och hur min mammas situation förändrades...

    Hoppas du får sova bättre i natt.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läser och ser att du förstår mig.... Jag hoppas också jag får sova bättre i natt. Kram.

      Radera
  2. Du ska få en liten dikt om din pusselbit eller bara ett par ord till dig - ifrån mig...

    Du kan gråta varje dag över att han är borta.
    Eller du kan le för att han har levt.
    Ditt hjärta kan vara tomt för att du inte kan se honom
    Eller det kan vara fullt av den kärlek du kände
    och glädjas över att du har känt honom.
    Du kan vända dig från morgondagen och sörja gårdagen
    Eller du kan vara lycklig imorgon för att han var en del av ditt liv igår. Du kan komma ihåg honom med kärlek ♥ ♥ ♥
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååå så vackert Simona!.../Blessing

      Radera
    2. Tusen tack, Simona! Så vackert! Tåreblänk tillbaka från mig och hjärtekramar! ♥

      Radera
  3. Hej hej..Här är det kallt och halt igen. Jag går ingenstans förrän de sandar.
    Det börjar närma sig minnesdagen men det kommer att gå bra kära vän.
    Tiden hit tills nu har du vandrat med gubben brevid dig. Du har vågat gå där ni gick. Du mött sorgen och glädjen sida vid sida. Du har sakta men säkert tagit steget ut mot framtiden.
    Och tiden som varit med gubben har du fått exklusiv rätt till.

    Bara några tankar från Bless♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har vågat mycket, men det är tungt. Tiden med min man hade jag exklusiv rätt till, så sant, och det med glädje.
      Tack, Bless♥

      Radera
  4. Tittar in och önskar dig en bra början på veckan.
    Som vanligt, alltid intressant läsning i din blogg

    Ha en bra dag, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här händer det både lite och mycket, tack har varit ute i snålkylan idag med. Tack och kram.

      Radera
  5. Stackars dig som inte kunde sova =(
    Då kan dagen också bli jobbigt när man inte är utsövd. Men hoppas att det blir bättre inatt iaf.
    Vilken fin byggnad och det ser riktigt trevligt ut där på gatan också.
    Jag förstår mig inte på människor som kastar skräp runt omkring sig..
    Jag kan (nästan iaf) föreställa mig hur det blir när man blir ensam..
    Usch.. det är mycket som ändras. Du är duktig som aktiverar dig osv.

    Ta hand om dig!
    Kramis ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blir rätt så träligt och inte orkar jag vara uppe mitt i natten heller, för trött för det.
      Kramis♥

      Radera
  6. Så rätt du har, Gerd. På något sätt så känns man halv, i alla fall upplevde jag det så och lite fortfarande, fast det för mig är drygt åtta år sedan min förra man avled. Något fattas, kanske inte så underligt efter 35 år tillsammans.
    Jobbigt att inte få sova, sömn som vi så väl behöver.
    Trevligt att du har gått med i en sångkör. Visst är det roligt? Att sjunga tillsammans plus gemenskapen, det ger mycket.
    Ta på dig ordentligt då du går ut och var rädd om dig.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du vet om någon, hur det känns att bli halv, något fattas. Och jobbigt med sömnen ibland. Jag vill så gärna aktivera mig, men det blir inte detsamma, inget kan ersätta min älskade.
      Tack, jag har varit ute en sväng och snart är det kvällsrundan. Kram.

      Radera
  7. Fullt ut kan jag väl inte förstå förrän det händer mig, men jag kan ana hur halv man känner sig när ens fina Pusselbit fattas en.
    Bra att kören sätter igång igen, så får du något att fokusera på. Jag ska själv iväg på bibelstudier ett par timmar ikväll. Då får jag något annat att tänka på en stund i alla fall.
    Var rädd om dig i kylan! Varm kram! ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag behöver byta tankar, fokusera på annat, helt rätt. Jag har varit ute men det var bara ensamt och söckent.
      Tack för kram♥♥♥

      Radera
  8. Här får du en rejäl styrkekram från mig <3

    SvaraRadera
  9. Många kramar till dig! Hoppas att du får lov att sova bättre inatt!

    Tycker att det är synd att vi måste ha en lag mot nedskräpning, jag får liksom känslan av en kontrollstat när de skall kontrollera att invånarna beter sig fräscht i det offentliga rummet. Fast på samma gång så är det ju trevligt med rena städer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas få bra sömn, nu är jag så trött så jag knappt hänger ihop.....
      Kram.

      Radera

  10. Nej, jag tror man måste ha gått i genom samma sak själv för att på riktigt förstå hur bruten man blir av att någon lämnat oss.

    Jag vet att du är otroligt ledsen och att saknaden är stor.

    Vissa är inte födda för att leva ensamma, för denna grupp så blir det extra märkbart och tärande när en försvinner.
    Det är ju inte bara partnern som tas i från en, utan allt det som fanns gemensamt mellan dem.

    Den varmaste KrameLuttenMedKärlekFårDuAvMig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är definitivt inte född att leva ensam det har jag aldrig gillat. Inte det att jag inte tycker om mig själv, utan att jag är en social person som vill ha lite omkring mig, och min älskade som passade så bra in i vårt gemensamma mönster, vi dansade verkligen tango med varandra.
      KrameLuttarKärlekTack♥

      Radera
  11. Här kommer en fin dikt som jag hittade för länge sedan på webben. Se den som ett meddelande till dig från din älskade pusselbit, för så här är det ju:

    "Jag har bara gått in i nästa rum. Jag är fortfarande jag och du är du. Vad vi var för varandra tidigare är vi fortfarande för varandra. Tilltala mig med mitt vanliga namn. Tala till mig på samma sätt som du alltid har gjort. Förändra inte din röst. Gör den inte extra högtidlig eller fylld av sorg. Skratta åt samma saker som vi brukade skratta åt. Låt mitt namn höra till vardagslivet, som det alltid har gjort. Uttala det i lätt ton utan spår av någon skugga. Livet är likadant som det alltid har varit. Dess betydelse har inte förändrats, det fortsätter oupphörligt. Varför skulle jag vara borta bara för att du inte kan se mig? Jag väntar på dig under en tid, någonstans mycket nära dig, alldeles runt hörnet. Var lugn allt är i sin ordning."

    Hjärtinnerliga kramar/Rozie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, så här är det ju, tack för de raderna!
      Jag pratar allt till honom då och då och i vanlig ton. Jag vet att han bor i nästa rum, men ändå...♥
      Usch, vad söckent - så skulle han ha sagt.

      Hjärtans tack kram♥

      Radera
  12. Det är tunga dagar nu Gerd!
    På onsdag är det ett år sedan Åke fick sin stroke och måste åka in på lasarettet och aldrig fick komma hem till mig mer. Ett år så omvälvande som inget annat år i mitt liv.

    Styrkekramar till dig Gerd!
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Ingrid. Det är tungt. Omvälvande. Ja, det kan man verkligen säga. Ett jobbigt år. Styrka till dig också, du förstår - jag förstår. Kram♥

      Radera
  13. Känns som du behöver en kram. kram från mig!

    SvaraRadera
  14. Så här skrev jag på min blogg för ett år sedan:
    Skickar en värmande kram till dej Gerd, tänker på er♥

    Jag ha lärt mej en hel del om sorg... :( & bland annat att man inte vet hur fasansfull den är om man inte upplevt detta helvete själv...

    Ändå har jag både man & vovvar kvar i huset, några att bry mej om att prata med hela tiden, vilket du är fråntagen... älskade Gerd vad ont mitt hjärta gör när jag tänker på dej...

    Förstår alla dina tankar...

    Kram älskade Gerd♥ /Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finaste älskade Lena, du förstår mig mer än väl, jag vet det! Kram♥ behövs inte många ord♥

      Radera