God morgon, mÄndag och ny vecka.
Din klara sol gÄr alltid upp, jag tackar dig, min Gud...
Och lite morgontidning, först.
Jag hade planerat att skriva om nÄgot helt annat idag. Det Àr ju sÄ att huvudet rymmer en himla massa tankar i förvÀg, ja de hÄller pÄ jÀmt. Jag sÀtter mig inte bara vid datorn pÄ morgonen och vips, sÄ har jag trollat ny text i huvudet, ner genom fingertopparna och ut pÄ tangenterna.
Nej, igÄr satte det igÄng en process, redan mitt pÄ dagen i det inlÀgget jag dÄ hade, genom att fÄ alla fina, tÀnkvÀrda kommentarer. Det blev faktiskt sÄ att jag inte var lika kaxig som pÄ morgonkvisten, utan grÀt en skvÀtt, gick ut och sparkade pÄ lite stenar och tog en lÄngpromenad med kameran.
PÄ första bilden ser du Kinnekulle höja sig lite försiktigt till höger om trÀdet.
Och hÀr Àr jag pÄ vÀg ut mot piren vid smÄbÄtshamnen.
Mycket tomt pÄ bÄtar.
VÄr kÀra sol, som vi sÄ hett eftertraktar.
HĂ€r kom svaret.
Jag pratade högt med Pusselbit och sade att "om du nu verkligen gÄr med mig hÀr, sÄ ge mig ett tecken". DÄ lÄg denna fjÀder framför fötterna pÄ mig.
Men, allvarligt, jag vill ju ha tillbaka Pusselbit pÄ riktigt, inte en fjÀder!
Men, allvarligt, jag vill ju ha tillbaka Pusselbit pÄ riktigt, inte en fjÀder!
Vad betrÀffar ensamhet, sÄ har vÀl jag varit ensam vÀldigt mycket i mina dagar. Jag har ju varit gift förut och har fyra barn. Det förhÄllandet knakade i fogarna, men varade i 17 Är, sedan valde jag att bli ensamstÄende mamma nÄgra Är, för att fÄ lugn och ro.
NÀr jag sedan trÀffade Pusselbit, som jag faktiskt ocksÄ fick 17 mycket fina Är tillsammans med - magiskt - sÄ började en tillvaro som jag inte trodde var möjlig.
Vi gjorde allting tillsammans, hade sÄ kul, uppfinningsrika och spralliga, vi var som ler och lÄnghalm. Varken behövde eller ville ha nÄgra sociala kontakter, mer Àn nÀra och kÀra.
Och jag kÀnde att jag var Mitt Sanna Jag, och ville inte vara utan honom en endaste dag.
Ni som har följt min blogg sedan Expressentiden, kan gÄ i god för att det stÀmmer.
Med utgÄngspunkt frÄn detta, kunde jag lagt mig ner och sörjt mig fördÀrvad i min ensamhet dÀr en dag för 2 Är och 2 mÄnader sedan.
Men, jag tog tag i Livet och sökte nya vÀgar.
Och till kvĂ€llen blir det Gemenskap, SĂ„ng och GlĂ€dje ♫♪♫♪
Och till kvĂ€llen blir det Gemenskap, SĂ„ng och GlĂ€dje ♫♪♫♪
♥ Ljus och KĂ€rlek ♥
Detta Àr mitt sjuttonde inlÀgg av hundra till
PÄ nÄgot sÀtt kÀnns det för oss lite lÀttare att förstÄ dina kÀnslor eftersom vi fick trÀffa din pusselbit innan han (som det sÄg ut) inte var allt för sjuk du Àr vÀrd allt gott som kan komma i dinvÀg
SvaraRaderaJa, jag vet, det var vĂ€rdefullt att fĂ„ ses. Vi hann ju med att trĂ€ffa nĂ„gra bloggisar, faktiskt. Och inte trodde vi sjĂ€lva att det var sĂ„ illa, nĂ€r vi sĂ„gs hemma hos oss, Kurt! NĂ€e. ♥ Tack.
RaderaFör exakt tre Är sedan satt jag i ett akutrum och tÀnkte " nu dör han", men tack vare duktiga lÀkare sÄ gjorde han inte det. Men jag hann fÄ tre dygn innan faran var över och mÄnga tankar hann jag med. IgÄr nÀr vi började prata om vÄrt framtida boende frÄgade han var jag vill bo om jag skulle bli sjÀlv och snabbare Àn blixten svarade jag "ingenstans". Jag har full förstÄelse för att du fÄr sÄdana stunder som igÄr och min beundran över hur du lyckas hitta din nya vÀg Àr enorm!
SvaraRaderaBlir jag ensam ska jag tĂ€nka pĂ„ dig och i alla fall försöka…
Kramar M.E
LÀser din fina skildring. Ja, det var ett mÄste att jag skaffade mig nÄgot nytt boende. Och jag kan förstÄ ditt svar ocksÄ.
RaderaJag Àr sjÀlv förundrad över hur jag ÀndÄ kommit in i nya banor, för det Àr inte lÀtt, nÀr jobbet Àr slut och inga vanliga vÀnner finns, att komma in pÄ nytt i redan etablerade gÀng.
Men, försöka duger, Àven om det kostar tÄrar.
Kramar.
Jag minns ju tiden frÄn Expressen jag ocksÄ... Husse och jag har varandra men inget Àr sjÀlvklart. Min mamma blev Ànka tidigt och jag ser hur hennes tillvaro förÀndrats. MÄnga tunga stuunder kan jag sÀga. Men det vet du ocksÄ...
SvaraRaderaKram
Jag kommer ocksÄ ihÄg min mamma, hur ensam och ledsen hon blev efter pappas bortgÄng, men jag förstod inte riktigt dÄ, jag var bara 34 och hade 4 smÄbarn, mao fullt upp.
RaderaKram.
Jag förstÄr mer Àn vÀl dina kÀnslor! Vi sörjer, vi saknar och det kommer vi nog att göra för evigt. Det Àr bara att försöka att leva i alla fall och glÀdja sig Ät de stunder det kÀnns bra, för det gör det konstigt nog i alla fall emellanÄt.
SvaraRaderaHa en fin mÄndag!
Kram, Ingrid
Hej, jag hakar pÄ direkt hÀr. Jo, jag vet att sorg gÄr aldrig över, den blir bara mer barmhÀrtig, och vÄgorna slutar aldrig, havet blir aldrig mera stilla. Men det Àr sÄ gott att fÄ ur sig, skriva av sig, och kanske förklara lite. Fast ingen kan ÀndÄ förstÄ, som inte varit med om detta.
RaderaVÄra mÀn önskade oss allt gott, det vet vi.
Kram!
Tack för ett personlig fint inlÀgg som berörde mig. Det gÀller att ta tillvara pÄ stunderna och vara tacksam för sin pusselbit. Livet Àr oberÀkneligt och svÄrt att förstÄ sig pÄ ibland. En tanke som slÄr mig har med siffror att göra. TÀnk om "den dÀr Gerd" kan fÄ 17 Är till med en underbar man. Antagligen tÀnkte jag pÄ det jag lÀste i Hemmets Veckotidning precis innan jag slÀckte igÄr kvÀll. Det var sÄ mysigt att lÀsa om MÀrta 94 Är som förlovade sig med Edvin 92 Är. De blev grannar pÄ ett Àldreboende i vackra RÄÄ söder om Helsingborg. Underbart reportage. De ser pÄ bilden ut att vara tjugo Är yngre bÄda tvÄ. Helt klara i huvudet. Givetvis hade de aldrig trott att det skulle kunna hÀnda igen i deras Älder. Vilka fina saker de sÀger om varandra. Vill avsluta med att skriva att jag har hÀrliga romantiska minnen av Kinnekulle. DÀr Àr fint. Vi bodde i Hjo som nygifta. Styrkekram Bosse
SvaraRaderaTack, Bosse. Jag gillade din kommentar.Den sade vÀldigt mycket. Kram
RaderaJag har ju sjÀlv en pusselbit, fastÀn jag kallar honom VÀnnen - borde hitta pÄ ett bÀttre namn pÄ honom pÄ bloggen som sÀger lite mer. Jag har aldrig haft mycket folk omkring mig och inte han heller, men vis av livet har jag insett att den dag en av oss dör Àr det inte bra om vi isolerat oss för mycket., sÄ vart vi Àn flyttar mÄste vi försöka bygga upp ett kontaktnÀt. Men jag vet ocksÄ att om han skulle dö före mig, sÄ kommer jag att sÀtta mig ner och grÄta och sörja tills grÄten nÀstan tar slut, innan jag börjar söka mig utÄt igen, sÄ jag slipper att stÀndigt fly frÄn mig sjÀlv och mina kÀnslor. Jo, jag följde ju dig och Pusselbiten frÄn expressentiden och vet att ni alltid var i farten tillsammans. VÀnnen och jag Àr bÄda av den nÄgot lugnare sorten. Det mÄste inte hÀnda sÄ mycket pÄ utsidan, utan för oss Àr det viktigare att det hÀnder saker pÄ insidan, att vi utvecklas och mognar som mÀnniskor. VÀnnen har varit pÄ resande fot i mÄnga Är i jobbet, och jag Àr ÀndÄ för trött för att resa, sÄ vi vill hitta ett bo dÀr vi kan trivas med att vara hemma och pyssla. Och vi kommer för den skull inte att ha brist pÄ sysselsÀttning. Men först Àr det vila som gÀller för min del.
SvaraRaderaStyrke- och tröstkramar! ♥♥♥
Stort tack för din fina kommentar, Din och min Pusselbit var/Àr inte alls lika, min hade jÀttemycket folk runt sig dÄ han jobbade, det ingick. Och jag ocksÄ. Jag tror att vi drog oss undan, dÀrför att vi funnit varandra sÄ passande att vi bara ville njuta av varandra. Vi var allt lugna och for inte omkring jÀmt, men vi hade trevligt och underhÄllande jÀmt. Vi Àlskade vÄr husvagn och det enkla livet med den. Jag kan inte förklara bÀttre, för inget Àr det andra likt.
RaderaDet Ă€r en jĂ€ttefin solig dag idag och jag har cyklat en mil. Kram ♥♥♥
à h du skriver sÄ vackert, med sÄdan kÀnsla
SvaraRaderaoch sÄ klokt.
Blir alldeles rörd av ditt inlÀgg idag.
Vackra bilder ocksÄ!
Varm Kram
Tack, jag Àr lite rörd sjÀlv, mÄste jag sÀga. Finns spÄr Àn av tÄrar. Kram!
RaderaSÄ fint skrivit! à vad var det jag sa igÄr! Du gör ett fantastiskt jobb att gÄ vidare i livet!
SvaraRaderaTack, fina BP. Jo, du skrev sÄ fint igÄr ocksÄ, tack, kÀnns roligt att du tycker sÄ.
RaderaMen jag fÄr rysningar av det jag lÀser, för sÄ Àr jag & min Àlskade och kan kÀnna din sorg Àven om du gÄtt vidare i livet. Ja ett tecken Àr det kanske, sÄ kan jag oxÄ mÀrka i bland och dÄ kÀnns det tryggare liksom av nÄgon anledning :) fina bilder & hoppas kvÀllen blir toppen kramen
SvaraRaderaTack, fina. Ja, jag fick ju varningssignaler i olika enkÀter, just om sociala kontakter. Ignorerade dessa. Och det skulle jag vilja sÀga, gör inte det!
RaderaTack, kvÀllen blev fin, kram!
För egen del har jag inte riktigt kommit över kanten efter min smÀll.
SvaraRaderaJag har dragit mig undan mitt ganska rika sociala liv och försöker
förstÄ vad som hÀnde och varför.
Fast det var nÄgra Är sedan...
Kram
Ja, man blir formad av olika saker i livet. Jag funderar nu pÄ vad som hÀnde dig, men fattar att det var allvarligt. Och det sÀtter sina spÄr, ja.
RaderaKram!
Ălskade Gerd♥ jag lĂ€ser & grĂ„ter... tĂ€nker & undrar varför?... varför lyckan togs ifrĂ„n dej...
SvaraRaderaEn varm kram med kĂ€rlek♥ /Lena
Ja, man kan undra varför. Men min Pusselbit var nog till lÄns den tid som var. Jag ville inte varit utan den tiden. Försöker kÀnna tacksamhet.
RaderaKram, fina Lena♥
"Lyckan i tvÄsamheten" menade jag i förra inlÀgget.
SvaraRaderaFörstÄr. Lyckan kan stÄ mig bi igen, det vet man aldrig.
RaderaDu Àr en stark kvinna, Gerd. Och det beundrar jag mycket!
SvaraRaderaKram
Tack, du fina, det var vackert sagt! ♥
RaderaJo, jag minns nÀr dun skrev i Expressen...Du Àr en tuff och beundransvÀrd kvinna Gerd. FörstÄr att det inte varit lÀtt att ta sig dit du Àr idag...KÀnner med dig vÀnnen! Kramar om dig!
SvaraRaderaTack! Men, oj, sĂ„ liten man kan vara ibland! Nej, jag har verkligen rannsakat mig sjĂ€lv nu nĂ„gra dagar, kommit fram till att det bara ĂR sĂ„ hĂ€r, hjĂ€lper ingenting, bara gĂ„ framĂ„t! Kram!
RaderaLycka Àr inte bara tvÄsamhet! Lycka kan vara sÄ mycket annat!
SvaraRaderaKram idag igen!
NÀdÄ, man kan vara lycklig pÄ olika vis och kÀrlek innebÀr sÄ mycket. Kram!
Radera