torsdag, december 28, 2017

När juldagsmorgon glimmade

God torsdagsmorgon!

Men efter tvätt och byk, kommer nu en återblick på juldagen.

Vi startade bilen, bittida, i ottan, i arla morgonstund. Åkte iväg klockan 06 för att vara på plats i god  tid uppe i Nössemark, 3 mil norrut längs Stora Lee och 3 km till norska gränsen

Färdmedlet dit, det var inte bara bilar, utan även en traktor parkerades.

Att vi åkte såpass långt, beror på gamla traditioner inom Jessicas familj.

Vi gick en sväng runt kyrkan.

Här var vi i god tid, kyrkan hann senare att bli fullsatt.
Bilderna får tala för sig själva och ge lite juldagsstämning.

Jag kan nämna, att halvvägs upp till Nössemark, så ligger Tresticklans Nationalpark. Där har min salig man och jag vandrat åtskilliga gånger, även fricampat med husvagnen. Och vi gick ett par gånger ända in i Norge. Ett litet Tiveden i miniatyr, precis som att Dalsland sägs vara ett Sverige i miniatyr.
Jag fick en anledning att ta reda på när Tresticklan blev nationalpark och HÄR! kan du läsa att det var 1996.

💝 Ljus och Kärlek 💝

16 kommentarer:

  1. Såg mysigt ut där med julotta. Jag har aldrig lyckats ta mig upp till en julotta, däremot var vi på midnattsmässa i Österrike en gång. Eller nästan... Det var så mycket folk att vi bara kom liiite innanför dörren, så vi vände och gick hem till hotellet. Men det är väl tanken som räknas :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därför är det mysigt att åka till en liten landsortskyrka. Man kommer in,
      Bra tänkt där, hos er!

      Radera
  2. Så stämningsfullt och vackert!
    Ha en fin dag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var stämning. Nåt visst med ottan.
      Kram

      Radera
  3. Vilken vacker kyrka. Jag förstår att det blev en fin julstämning där när den fylldes av julottebesökare.
    Ha en fin torsdag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket vacker liten kyrka!
      Där har vi varit på vigsel, dop och begravning.
      Kram!

      Radera
  4. Julottan har jag aldrig kommit upp till med Luciafirandet i kyrkan får väl delvis kompensera.Men jag kan tänka mig att det är en fin upplevelse.

    Kram och god torsdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det gick bra, bara jag bestämde mig. Annars är det väl tidigt.
      Kram!

      Radera
  5. Julen 1950 blev min sista jul i Sverige; visste inte det just då.
    Jag var hos min Mor i Skeppmora, lite mer än 6 km från Ludvika.
    Det snöade så vackert på julafton, att jag beslutade mej för att åka
    skidor till den tidiga julottan - kl. 6 - Fanns inga bilar på den
    tiden. Lutade mina skidor mot kyrkväggen och gick in i den varma, sköna kyrkan med massor av levande ljus. Somnade ljuvligt i bänken tills
    orgeln klämde igång "Vad hälsad sköna morgonstund", då jag hoppade till.

    Det gick ganska långsamt tillbaka; uppförbacke hela vägen. Mötte min
    bror och svägerska, som var på väg till 8-ottan på spark. Ett starkt, fint minne av min sista julotta.

    Ruth i Virginia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack, för att du delade det fina minnet, Ruth!
      Har ni inga julottor i Amerika??
      Det är kanske inte de traditionerna.
      Julkram 💗

      Radera
    2. Vad mysigt med julottan och lite extra fint blir det ju på "landet". Jättefina och stämningsfulla bilder. Tresticklans nationalpark har jag besökt ett par gånger och roligt att nu läsa om den hos dig.
      Önskar dig fortsatt fina dagar.
      Kram!


      Radera
    3. Ditte: Så du har vandrat i Tresticklan! Ja, där är vackert.
      Välkommenhemkram!

      Radera
  6. Stämningsfullt och vackert, utan tvekan, men att gå upp "mitt i natten" - nja...

    SvaraRadera
  7. En mycket vacker kyrka - stämningsfullt!

    SvaraRadera