NÀnÀnÀ, inga terminalglasögon fick följa med hem, dÀr högg jag i sten (fast det var vÀl att ta i).
De mÄste otippat slipas först och det mÄste optikern sjÀlv göra, sÄ jag fÄr vÀnta lite.
Faktiskt behÄller jag lÀsglasögonen, sÄ det blir ett par till, alltsÄ terminalglasögon. Nu Àr jag garderad och min optikersyn lÀr inte Àndra sig.
Men, vad gjorde jag dÄ?
Jo, jag rÄkade gÄ förbi en av de nya blÄ samtalsbÀnkarna, dÀr det stÄr "Ska vi prata lite?" Ett försök av kommunen att lösa sociala murar (kanske mest för nyinflyttade). Sofforna Àr till för alla. Just nu satt en ensam kille dÀr.
Jag satte mig ner vid hÀcken och glodde pÄ folk och funderade över om nÄgon skulle komma dit och prata med killen. JodÄ, det kom ett par tjejer. Det blev som en snackis. Sen gick de allihop.
Den hÀr bilden fÄr ni bara för att visa att det fanns fler personer pÄ torget Àn de ni sÄg pÄ förra kortet. Och pÄ övriga bÀnkar bakom vid hÀcken satt vi flera personer med lÄnga avstÄnd.
De roligaste var ju gobbarna som samlats i klunga och diskuterade vĂ€rldsproblemen. "Hahaha, jajjemen, hahaha, jajjemen" typiskt lisch sprĂ„k. Inte haha-skratt alltsĂ„ utan mer att man hĂ„ller med, gör man inte det sĂ„ lĂ„ter det hĂ€hĂ€hĂ€ đ
Jag blev biten igen och fick tvÄ bromsbett pÄ samma arm plus nÄn röd linje. AfterBite kom fram och Xylocain, för det gör himla ont (vÀrre Àn mygg). Kan inte sÀga att det Àr OK n, för det kliar och smÀrtar sÄ hÀr smörjas.
Ăr du allmĂ€nbildad? Ja, det anser jag mig vara efter ett omfattande yrkesliv med olika inriktningar.
Vi fÄr aldrig glömma... nej, jag glömmer ingenting (mina förÀldrar överlevde bÄde första och andra vÀrldskriget och spanska sjukan) men jag föredrar att leva i nuet och göra det bÀsta jag kan för mig, nÀra och kÀra och mÀnniskor jag möter.
Sista juni, hur har mÄnaden varit? Den har faktiskt varit riktigt bra. Jag har kunnat utvidga mina vyer. VÀldigt roliga saker Àr pÄ gÄng!
Ljus och KĂ€rlekđ
