tisdag, december 04, 2012

Jesus Oh What a Wonderful Child

E
En hÀrligt svÀngig lÄt, som vi övade pÄ igÄr kvÀll!
Jag ville egentligen inte ge mig ut i kylan sÄ sent, men men.
Jag behöver all uppeppning.

IgÄr för ett Är sen Äkte vi ivÀg till Gran Canaria. Och dagen som idag, gick vi omkring bland palmerna, gick i dom höga trapporna och höll varandra i handen. Ofattbart.

Jag kanske upplevs som tjatig med det hÀr, men det Àr mitt sÀtt att skriva av mig, sorgeÄret Àr inte till Ànda Ànnu, och detta Àr min dagbok.....

Det verkar vara en riktigt smÀllkall vecka, graderna Àr lÄngt nerkrupna.
Idag ska jag ivÀg pÄ Julbord med Veteranklubben inom mitt gamla jobb. Det blir lite underhÄllning med musik och lotterier och sÄ, mitt pÄ dagen. Perfekt.

Trevligt att trÀffa nÄgra av dom jag kÀnner.
Alla föreningar, som jag provar att gÄ med i, dÀr Àr enbart för mig nytt folk. Men dom Àr snÀlla och öppnar upp famnen för mig.


25 kommentarer:

  1. Du Ă€r sannerligen omgiven av vĂ€nliga Ă€nglar som lĂ„ter dig komma in i gemenskapen Ă€ven om du inte kĂ€nner dem... Fina minnen ska man ha kvar och Ă„teruppleva pĂ„ ett eller annat sĂ€tt tycker jag oavsett om man Ă€r i sorg eller inte... Det Ă€r hĂ€rligt med musik! Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag fÄr tro det. Behöver all kraft att Àlska livet och finna glÀdjen igen. DÄ Àr musiken underbar!
      Kram♥

      Radera
  2. Du Àr inte det minsta lilla tjatig. TÀnk inte ens tanken.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Det tar tid att lÀka sorgen och lÀra sig hantera saknaden. Och det mÄste fÄ ta sin tid. Det sÀgs att "man har ett sorgeÄr" - man mÄste ta sig igenom de fyra första Ärstiderna under det första Äret efterÄt, dvs alla minnen frÄn dÄ man var tillsammans under Ärets alla högtider, födelsedagar och andra firanden. Ja allt man gjorde tillsammans, och detta för att kunna gÄ vidare sjÀlv i sitt liv. Sedan mattas det vÀrsta av allteftersom Ären gÄr. Man upphör aldrig att Àlska och sakna. Det kommer stunder nÀr saknaden blir nÀstintill outhÀrdlig, men de kÀnslorna kommer inte lika ofta, och dessa kÀnslor man har blir mera lÀtthanterliga.

    Att det Àr sÄ, det kan jag sjÀlv skriva under pÄ dÄ jag sjÀlv en gÄng har gÄtt igenom allt detta. Vi delar inte samma minnen du och jag, men vi delar liknande livserfarenheter.

    Jag lovar dig att du kommer att se ljusare pÄ tillvaron igen, och du kommer att le och skratta, kÀnna tacksamhet över den tid ni hade tillsammans. Och nÀr minnena kommer sÄ gör de inte lÀngre lika ont.

    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. ♥ Underbara Rozie! SĂ„ glad jag blir över dina ord!
      Jag har liksom kÀnt att jag tjatar pÄ, men det Àr ju frivilligt att lÀsa min blogg.
      Ingen kan riktigt sÀtta sig in i just den exakta situationen som den sörjande befinner sig i, vi upplever alla pÄ olika vis, en del vill hÄlla det privat och andra vill öppna sig. Jag kÀnner att jag mÄr bÀst nÀr jag fÄr sÀtta ord pÄ det jag kÀnner.
      Sedan Àr iaf jag vÀldigt kÀnslig, klarar inte av negativa saker, mÄste försöka lÀra mig attraktion, "Àlska mig sjÀlv".
      Men jag kĂ€nner att du förstĂ„r mig, Rozie! Kram♥

      Radera
    2. Ja, jag förstÄr dig och jag tror att vi Àr ganska lika i mÄngt och mycket, du och jag. Och jag sjÀlv valde ocksÄ att vara öppen inför omgivningen och inte stÀnga in sorgen inom mig sjÀlv. Jag "satte ord pÄ den" för de som ville höra. Andra flydde för de visste inte hur de skulle bete sig inför mig. Det var som om jag hade blivit "skrÀmmande och frÀmmande" i deras ögon.
      Jag vet precis vad du gÄr igenom just nu. TÀnk att sorgen kan ta sig sÄ konstiga uttryck. Jag sjÀlv upplevde kÀnslor som jag inte trodde mig besitta. Och dessa kÀnslor vÀxlade oavbrutet mellan sorg, vemod, saknad, förtvivlan och till och med ilska. NÀr det just gÀller ilska minns jag att jag stundtals kunde tÀnka: "Varför gjorde du detta mot mig? Varför övergav du mig?" I sÄdana stunder tÀnker man inte alltid logiskt. Man lever som i ett vakuum dÀr bara sorg och smÀrta rÄder. NÀr jag minns tillbaka till början av 2003 sÄ minns jag att vissa dagar kunde vara okay, andra inte.

      Mitt rÄd till dig Àr att du ska vara snÀll mot dig sjÀlv, unna dig sÄdant du tycker om och som ger dig glÀdje. LÀra dig att Àlska dig sjÀlv för den underbara kvinna du faktiskt Àr. Försök att undvika negativa mÀnniskor och situationer, för de tar bara en massa energi ifrÄn dig sjÀlv.

      Kraaam ♥ ♥ ♥

      Radera
    3. Fina fina rader, Rozie, jag hör att du varit med om nÄgot liknande som jag. Idag har jag varit pÄ julbord och Àtit och druckit gott, pratat med ett par av dom jag kÀnner igen, kÀnner ju inte sÄ mÄnga hÀr i stan. Kommer hem, och dÀr Àr ensamheten. Men nu har ni alla gett mig sÄ mycket positiv kÀrlek, sÄ det kÀnns bÀttre för tillfÀllet.
      Tack för att du delar med dig av Ditt liv. Kraaam ♥♥♥

      Radera
  4. Ett litet tillÀgg!
    Du Ă€r inte alls tjatig. TvĂ€rtom! Det Ă€r bra att du "sĂ€tter ord" pĂ„ sorgen och saknaden. Och att du inte upphör med att göra det. Detta Ă€r en stor hjĂ€lp för dig att Ă„terhĂ€mta dig kroppsligt och sjĂ€lsligt. En hjĂ€lp till "sjĂ€lvlĂ€kning". Det Ă€r bra att man "skriver av sig" och fĂ„r "prata av sig" hos de vĂ€nner som vill "lyssna". ♥ Och vi finns alla hĂ€r för dig, det vet och kĂ€nner du inom dig ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack igen, fina du! ♥♥♥ Det Ă€r balsam.

      Radera
    2. Vad bra ♥ ♥ ♥

      Radera
  5. Klart du mÄste fÄ skriva av dig!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Det Àr en riktig svÀngig lÄt.

    Skriv du samma 100 ggr om du kÀnner för det och om det kÀnns bra för dig! Det Àr helt rÀtt att skriva av sig.

    HĂ€r har tĂ„rarna ocksĂ„ flödat. Dotterns hund fick avlivas och det var en hĂ€rlig hund. Men vi fick glĂ€dja oss att hon fick vara med iaf 11½ Ă„r (En rottweiler) Men det Ă€r sorg och saknad hos oss alla.

    Jag svarade dig om snön pÄ min sida. Det Àr ett program genom wordpress.

    Önskar dig en fin och trevlig dag!
    Kram ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, skriva för byrÄlÄdan Àr ju ocksÄ nÄgot, dÄ stannar det hos mig....
      Oh, sĂ„ sorgligt med en fin "gammal" hund, jag vet inte hur gammal en Rottweiler kan bli. Jag har varit med om att ha Ă€gt en sĂ„dan hund ocksĂ„, Arro hette han, han fick fel i höftlederna, sĂ„ han fick ett kort liv. FörstĂ„r att ni saknar!♥
      Har lÀst ditt svar.
      Tack för din önskan, fina du och kramkram♥♥♥

      Radera

  7. Sorgearbetet fÄr ta den tid det tar, det Àr mycket som hÀnder inom en och som behöver ventileras....

    SjÀlv skulle jag vilja skriva om nonchalans, högmod och slarv, men just nu fÄr jag inte ihop det....

    HjÀrnSnurrKrameLuttarMedKÀrlek

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det Àr nog inte sÄ mycket att göra Ät. Sorg Àr sorg, men man Àr sÀrskilt kÀnslig dÄ.
      Visst finns det en del nonchalans och högmod gÄr före fall, sÀgs det.
      KrameLuttarFinasteDuKĂ€rlek♥

      Radera
  8. Sorgearbet tar tid och ska ta tid, och det Ă€r verkligen ett arbete. Och man mĂ„ste prata, skriva, ventilera - och det Ă€r inte att tjata. Varm kram! ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag ska inte lyssna pĂ„ negativa vibbar, ska försöka hĂ„lla glĂ€djen vid liv. Varm kram, finaste ♥♥♥

      Radera
  9. Visst mÄste vi fÄ skriva om och tala om de kÀra vi mist.

    Jag pratar Ă€nnu i vi-form trots att jag Ă€r ensam sedan mer Ă€n 10 mĂ„nader, för jag kĂ€nner att Åke finns med mig pĂ„ nĂ„got sĂ€tt i alla fall. Jag kan vakna pĂ„ natten och höra honom andas, men nĂ€r jag tittar efter finns han inte dĂ€r.

    Vi Äkte ofta till Las Palmas och jag gÄr och funderar pÄ vart jag skulle Äka om jag skulle ge mig ivÀg till vÀrmen pÄ egen hand i vinter.Jag vill Äka till nÄgot nytt stÀlle. Inte till en plats dÀr vi varit tillsammans, det skulle kÀnnas för smÀrtsamt. Vi fÄr vÀl se om jag kommer ivÀg. Nu Àr ju allt sÄ ovisst!

    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fina Ingrid, du om nÄgon, förstÄr mig! Sigge gick bort för 10 mÄnader och 10 dagar sen, och det svider, men ibland kÀnns han med mig, det vÀxlar, han klappar mig pÄ axeln ibland.

      Jag Àr i samma situation som du, vad betrÀffar Kanarieöarna. Inte vill jag Äka sjÀlv och gÄ pÄ dom gator och dom strÀnder som vi gick tillsammans och mÄdde gott. Det var likadant med husvagnen, inte kunde jag Äka ut med den sjÀlv, vÄran mysiga Kabelina!

      Jaja, det rĂ€ttar sig vĂ€l med tiden. Varm kram♥

      Radera
  10. Sorg tar tid! Det fÄr ta tid! Min mamma sa alltid dÄ jag var ledsen...Kom inte till mig skriv av dig i stÀllet! Det Àr bÀsta sÀttet att bota sin sorg! Och det stÀmmer faktiskt! SÄ skriv du, vi har fÄtt gÄvan att kunna skriva av oss! SÄ det gör du rÀtt i! stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det Àr en gÄva att skriva av sig. Om inte annat kan man gömma det i cybern, om man inte vill att det ska bli publikt.
      Tack för dina ord och stor kram tbx♥

      Radera
  11. Även om det Ă€r svinkallt ute, föredrar jag detta framför varannan dags vĂ€der med snorhala vĂ€gar.

    Tiden gÄr fort, snart nytt Är, och snart Àr vÄren hÀr igen!!

    SV: Mina element gÄr ocksÄ igÄng denna kalla tid, men det hjÀlper inte mycket nÀr nÀtterna Àr kalla.

    Önskar dig en fortsatt bra kvĂ€ll

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vintern fÄr snabba pÄ!
      Tack detsamma! ♥

      Radera

Reflektioner🎄

 Vink vink frĂ„n mitt sjuklĂ€ger!  I stort sett har jag legat sĂ„ hĂ€r sedan i fredags morse, dĂ„ jag befann mig vara förkyld och skrapig i halse...