I min trappuppgång

Jag tänkte idag skriva om något helt annat än min resa.

För i min trappuppgång rumlar det omkring en massa kärleksbaciller!

Min närmaste grannfru väntar en ny liten bebis, vilken dag som helst.

Och något oerhört underbart har hänt min ena granne, vi kan kalla henne Sivan.

Efter att ha varit änka i många år, varit krasslig och i behov av hemhjälp, så har denna damen på över 75 år, hittat en ny kärlek. Och hon är så lycklig, och han hjälper henne. Igår åkte hennes gamla möbler ut, som ersattes av nya fina, och jag tror bestämt att herrn flyttar in till henne snart. Ifrån hennes lägenhet kan man numera höra sång och gitarrspel, och han har ju bil, kan veta. Han uppvaktar och hon ler. Ja, det är henne väl unnat, att bli kär igen.

Saker och ting kommer till en när man minst anar det, bara sinnet är öppet.

I förrgår kom det till mig vart jag skulle spika upp mitt Compostela från pilgrimsvandringen, så nu sitter tavlan på plats. Hedersplats.

Och igår bakade jag en rulltårta, ska ju på symöte i eftermiddag, haha, min tur att ta med, jag som inte gillar fikabröd......

Håller på och läser en bok, den är mycket faschinerande. Det är Mikael Anderssons "Armlös, benlös, men inte hopplös". SÅ mycket glädje i den boken! Och tankens enorma kraft!

Nej, slut på filosoferandet, go vänner. Nu ska jag dricka de sista dropparna av Zoega (underbart), dra på mig träningsdressen och cykla bort till gympan, där fika väntar i slutändan av passet. Go go go!