Alla delar av dig

God morgon! Nu har jag läst ut boken, som är en relationsthriller. Sträckläste igår och tog de sista raderna i morse. Mycket annorlunda, skrämmande märklig på något sätt. Inte alls som man tänkt sig. Jag som har hand om de verkliga sanna historierna inom organdonation får här läsa en fiktiv historia med ett speciellt syfte hos huvudpersonen.
  

Riktigt så här galet tror jag ingen önskar sig, men det finns absolut de som vill veta lite mer. Men också de, som absolut inte vill veta något, men som hedrar donatorn med ett tänt ljus. Sorg uttrycker sig på olika sätt.
Mycket humor, kärlek och slutet gott, i boken. Tack för tipset och gåvan, så jag fick läsa den, Ingrid!

I slutet av boken finns också en uppmaning att ta ställning och uttrycka sin vilja om organdonation, de är i högsta grad verkliga.

Det finns tre sätt. 1) Registrera dig i donationsregistret 2) Fyll i ett donationskort 3) Prata med dina närmaste

Utifrån att vår yngsta dotter fick en ny lever av ett okänt barn 1992, så hade vi inga tankar på att vilja träffa de anhöriga. Vi tyckte det var oerhört tragiskt men var så tacksamma att livet kunde gå vidare för vår dotter. I operationsberättelsen fanns exakt ålder och kön på det olycksdrabbade barnet och från vilket land. Ingen sekretess på den tiden.

Ingen dör ju för någon annans skull. Men känslan kan ingen förstå, som inte har varit med om en nästan nära döden upplevelse. Känslig tacksamhet.

Dottern, en kort tid efter transplantationen. Hon låg på IVA i 1,5 månad med tidvis 54 tabletter per dag och 8 dropp, p.g.a. svåra komplikationer.
Här är barnens farföräldrar, som alltid ställde upp för barnbarnen, i vått och torrt och som nyligen gått bort.

Japp, där snurrade mina tankar igång igen och det kommer de alltid att göra med olika mellanrum.
Älska livet! Trevlig fredag! Bildproblemet är löst i klartext av Åsa i Norrland. Ja, jag säger då det!

💖 Ljus och Kärlek 💖