God morgon, söndag!
På hemvägen från yngsta dottern, valde jag en rutt med lite småvägar. Det är roligare än de stora vägarna, fast man kommer inte undan dem helt och hållet.
Jag åkte genom byar, som jag inte sett sedan barndomen, faktiskt.
Och så fick jag en ingivelse, att jag skulle svänga av och in till mitt barndomshem och ta ett par foton.
Jag får då säga, att det är ingen positiv upplevelse, men det har det inte varit sedan mina föräldrar sålde huset på 1970-talet, de tyckte det var sorgligt att se.
Ett ungt par fick huset till ett mycket bra pris, men bland det första som de gjorde, det var att ta bort det vackra stora stenpartiet, som vette åt vägen till och i stället plantera martallar. Och sen flyttade hon och mannen blev ensam, och struntade väl i hela trädgården. Det ser helt förvildat ut.
Där fanns en stenmur runt tomten och med en stentrappa upp, för huset låg högt. Kallades också för Klippan, för det var byggt på hälleberget, av min pappa helt själv. Han var både duktig snickare, rörmokare och elektriker till yrket, med egen firma.
Men ingen har väl förstått att jag, hans dotter, skulle haft tummen mitt i handen. Fast jag ärvde min mammas gåvor. Så de så!
Men ingen har väl förstått att jag, hans dotter, skulle haft tummen mitt i handen. Fast jag ärvde min mammas gåvor. Så de så!
Här syns det lite knappt från farstu- och kökssidan. Blommorna tillhör en granne. På min tid fanns ingen granne där, utan det var fridfulla kohagar.
Det regnade när jag stannade till och skulle ta korten, så de blev inget bra.
På denna tomten fanns det en massa fruktträd, bärbuskar, potatisland och en gammaldags gunga. Här trivdes jag, gungade och sjöng som en gaphals i högan sky. Gick på styltor, mamma och pappa rensade i rabatter, folk stannade till och beundrade.
Och nu är det INGENTING.
Men minnena är ALLTING.
♥ Ljus och Kärlek ♥
Va roligt att återuppleva gamla minnen, men trist att se att det inte hållits efter.
SvaraRaderaHa en fin söndag!
Ja, det är lite söckent (tråkigt) på sätt och vis.
RaderaTack detsamma!
God morgon ...ja det är kanske det som inte alltid är som man trott minnena man har sen förr som besöks så blir man lite besviken men som du säger minnena finns kvar :) önskar dig en skön söndag kram
SvaraRaderaJo, så är det. Och i minnet så var allting större och finare.
RaderaTack och kram!
Helt rätt Gerd, du har minnerna kvar och dom kan ingen ta ifrån dig.
SvaraRaderaFörstår att det var en riktigt fin idyll att växa upp i, det ser ut att vara på landet.
Roligt att få återuppleva och tänka tillbaka på fina upplevelser. Duktig din pappa var.
Att slippa de stora motorvägarna är något som mysingen och jag också försöker att göra i möjligaste mån, det är så mycket intressantare och går i lite lugnare takt så att man hinner med att uppleva lite mer av Sveriges vackra land.
Ha en finfin dag, med eller utan sol
Varm kram till dig.
Tack, det blir en söndag i regnets tecken, men nu lyssnar jag på P1, som du föreslog och så har jag bok att läsa, så det går ingen nöd på mig.
RaderaVarm kram ♥
Allt har sin tid... men förstår att det känns sorgligt att se hur allt nu ser annorlunda ut, särskilt om det inte är välvårdat, som om nån liksom struntat i det ni hade en gång.
SvaraRaderaMen det var kul att du tog den här rundan och visade bilder åt oss som följer dig.
Kramar och ha finfin söndag!
Ja, det verkade som om de som köpte huset bara var ute efter ett billigt boende, trist nog.
RaderaJag har nog visat bilder tidigare något år, men detta är pinfärska, och så har jag en del nya läsare.
Tack och kram!
Åka på småvägar är väldigt avstressande, man hinner med att se lite också, många tänker väl bara på att man ska ta sig så snabbt fram som möjligt idag :/
SvaraRaderaMan får ta vara på de bra minnen man har, för det är ofta blandade känslor.
Söndagskram ♥
Ja, bekanta småvägar sedan förr ger så många tankar, det blev ett helt virrvarr.
RaderaDet är många känslor med i minnena, ögat tåras lite grand.
Söndagskram ♥
Kul med en avstickare och roligt att få se ditt barndomshem. ;-) ♥
SvaraRaderaJa, roligt att se, men inte vackert längre ♥
RaderaHuset som vi bodde i ser också annorlunda ut. Allt fint som min pappa satte är nästan borta :-( Jag tror inte jag vill se det igen...
SvaraRaderaKram
Svårt att se något nergånget. Men nu är det så att vägen går närapå förbi huset, så jag skymtar det ändå. En gång i tiden gick faktiskt E3 förbi precis nära huset! Så där dundrade bussar och långtradare förbi.
RaderaKram
Vad vemodigt att se hur saker och ting förändras till det sämre :( Man skulle vilja behålla allt som det alltid har varit, men tyvärr går det ju inte.....
SvaraRaderaHa en trevlig söndag!
Kram!
Nej, tidens tand tar hand om det hela oavsett, om inget underhålls. Tack och kram!
RaderaTittar in hos dig!
SvaraRaderaSå vemodigt att minnas sin barndomshem-Det gör jag ofta och drömmer om det.
Den tiden är förbi,trots allt.Tänk på allt fint som du hade där.
KramInger
Ja, jag plockar fram de fina minnena och blundar för allt annat.
RaderaTack för din visit här!
Kram!
Tråkigt när folk låter allt förfalla sådär. Men du har ju ändå dina minnen!
SvaraRadera:-)
Ja, precis. Man kan leva länge på minnen och goda middagar ;)
RaderaAllt ändras med åren. Jag går nästan dagligen förbi mitt barndomshem och står ofta och tänker på hur det såg ut på vår tid med stenparti, vackra rabatter, häckar och stenläggningar, ett stort fint trädgårdsland med bärbuskar, ett hönshus med en stor hönsgård och en söt lekstuga med flaggstång. Nu är allt borta och det ser bara för trist ut. Inte förfallet, men tråkigt och fantasilöst.
SvaraRaderaKram, Ingrid
Du nämner flaggstång, ja det hade pappa förstås fixat, fick en flagga av kungen.
RaderaTomtebolyckan finns i minnet.
Kram!
Härligt,men på ett sätt inte ....
SvaraRaderaSvar Ja,stolen är något nätt men rejälare än den ser ut hihi & Pu sitsen är så skön :)
/Kram
Ja, det är kluvet. Kram!
RaderaÅh, det är så tråkigt att se att de glada barndomsminnena inte är lika glada längre, tur att vi har dom kvar i våra hjärtan så att vi kan plocka fram dom ibland :). Min farmor och farfar hade en jättehärlig tomt med fruktträd, bärbuskar, jordgubbar, en liten damm och härliga stenpartier, allt det är borta nu... Men i mitt minne ser allt ännu lika fint ut som förr.
SvaraRaderaVarma söndagskramar till dig!
Det var tydligen modernt med stenpartier då ;) De mina hade faktiskt två. En liten oas.
RaderaKramar tillbaka!
Kul att du visar ditt barndomshem för oss. Som åskådare framför skärmen ser man ju bara ett fint gult hus. Men du som minns det på ett helt annat sätt är besviken. Det förstår jag.
SvaraRaderaEn gång i tiden var det gul puts, men så satte de eternitplattor (heter det så?) och de är ju gamla idag, behövde bytas ut. Och flaggstången är borta, pappas stolthet.
RaderaDet är ett annorlunda liv nu. Finns inte nog tid med att jobba
SvaraRaderai stenparti och blomstergård. Man och maka jobbar heltid,
ungarna ska till och från dagis, lördagar begagnas säkerligen
till att tvätta, göra ärenden, shoppa. När söndagen kommer
behöver alla vila.
Stora tomter med fruktträd, bärbuskar, jordgubbsland och hallonhäckar försvinner.
"You can never go home" är en bok skriven av Thomas Wolfe.
Så sant, så sant!
Ruth i Virginia
Ja, det är en bra beskrivning du ger. Märkligt att tiden försvunnit så, och ändå så finns ju tiden, den går inte att ta bort, det är prioriteringar som gäller.
RaderaIbland är jag väldigt benägen att säga att det var bättre förr, ibland inte.
Kram på dig Ruth.
I dag tog vi farväl av ett par grannar som bott här bara ett par år. När de köpte huset var trädgården en prunkande oas, idag är den ett minne blott. Nu kommer det nya ägare och nog hoppas jag på att de ska återställa åtminstone lite av det som var för tre år sedan.
SvaraRaderaOtroligt hur fort en trädgård kan förfalla och växa igen!
Jag är i alla fall glad att förra ägarna som slet så för att lämna över en trädgård i toppskick slipper se hur det ser ut efter bara ett par år.
Ibland är det skönt att slippa återse platser och behålla sina gamla minnesbilder.
kram M.E
Ja, tänk! Det är förskräckligt, tycker jag. NÅGOT borde väl nya ägare kunna göra, åtminstone ha det hyfsat städat.
RaderaUsch, ja. Det är tur att jag inte bor i mitt gamla samhälle Vårgårda längre, behöver inte titta på huset så värst många gånger.
Kram
Livet går sin väg, men minnena har man kvar, jag förstår dock din känsla...
SvaraRaderaKramarom dej <3
Ja, så precis. Kramom ♥
RaderaAllt förändras och tider som gått kommer aldrig mer igen, men våra minnen kan ingen ta ifrån oss, de förändras inte. Kramiz
SvaraRaderaNej, gammalt är förgånget. Kram!
RaderaSå trist när en del av ens historia inte vårdats. Svårt att se.
SvaraRaderaMen du har dina fina minnen med dig och de förvarar du tryggt i ditt inre och kan ta fra då andan faller på.
Känner igen lite av känslan. Mina föräldrar hade ett sommarhus på Värmdö och när de inte orkade med alla blommor och att ha det perfekt så såldes det. Men, de nya ägarna har förvandlat tomten till en skräphög och jag blir tårögd de få gånger jag åkt förbi.
Men minnen och foton har jag från den "finare" tiden.
Kram!
Usch, ja. Finns inget tråkigare än förfallet.
RaderaJag har också foton från de blomstrande ägorna kvar och i minnet sitter jag i gungan och bakom mig har jag två stora körsbärsträd.
Kram!