Kinnekulle med familjen

God morgon, tisdag! 

Så var då äntligen gårdagen inne, då äldsta familjen kunde komma och besöka mig. Tredje gången gillt, efter två nyligen inställda förhinder.

Av olika orsaker hade vi inte setts irl på 2 år och 2 månader. Hemskt. Pandemin var den längsta och största orsaken och alla i denna familj drabbades av Covid-19 trots försiktighet, varav en nu är långtidscovid.

Utsiktstornet, där man kan så långt. Det var inte kanonväder, så jag gick inte upp denna gång, men Peter och Wictor gjorde det.

Självklart lunchade vi och det på Kinnekullegårdens restaurang.

Jag tog kantarellsoppa, bröd, sallad och poucherad fisk med räkor, rabarberpaj och kaffe och de andra kalvfärsbiffarna med tillbehör. Allt mycket gott.

Son och sonson! Ja, vi blev sittande inomhus, för vädret var inte tjänligt.

Peter, Johanna och Wictor med terriern Ester. Med en backig promenad fick vi upp värmen!

Mor och förstfödde son.

Vi gick en rejäl skogsrunda. Så mycket roligare det är att vara minst två när man är ute och går. Att ha någon att prata med, dela upplevelser med. Många gånger är det träligt att gå iväg själv här i stan, men det är ju så det är. Inget är svart eller vitt. Skönt att vara ensam ibland också.

Jamen, nu ska jag inte vara ensam så värst länge till! Snabba puckar och det blir ett skutt ut i tillvaron. Hej och hå, här kommer jag! Syns på ett tag!

Ljus och Kärlek🙏