Ledarhunden Eddie

Jag lovade skriva lite om besöket som vi hade på Efterkapitlet på Vasa Orden av Amerika i lördags.

Berit, som bor här i stan och är synskadad, var inbjuden tillsammans med sin make som ledsagare, att berätta om hur det är att ha ledarhund och hur de utbildas.  Eddie, en fin labrador, lade sig lydigt ner på golvet när matte skulle föreläsa och han hade fått arbetsselen avtagen.

Jag får ärligt säga att jag visste inget alls om detta ämne. Det är sällan som jag ser en synskadad med vit käpp plus en ledarhund med vit sele. Visste inte att ledarhundföraren går på vänster sida på gångvägen med käppen i höger hand och hunden på vänstra sidan och att man inte ska störa hunden alls då, eftersom den jobbar. 

En ledarhund bör vara ensam hund i hushållet och få all kärlek och omvårdnad som behövs för att kunna fungera i jobbet. Man ansöker om att få disponera en hund som jobbar tills den blir pensionerad och blir då omplacerad som vanlig familjehund.

Mer finns att läsa på Synskadades förbund för den vetgirige (som jag).

Här på Kustmarkens Hundtjänst i Ljungskile kan man läsa om hur valparna tas ut, vilka krav som ställs på en ledarhund för synskadade, fodervärdar, utbildning mm.

Det utbildas inga ledarhundar på Försvarsmakten i Sollefteå längre, utan det är bara tjänstehundar, som används inom Försvaret och Polisen.

Jag är djupt imponerad över detta ekipage och hur de klarar vardagen. Tack, Berit, för fin information! Det jag har skrivit är min tolkning av det hela, reservation om jag har skrivit något fel.

Ljus och Kärlek🙏